Ett kartotek hos Olle Hedberg

Vilken rolig idé, att skriva ner på kort karakteristiker av alla människor man träffat! Skall jag börja tänka tillbaka och skriva ner mina intryck av mina kollegor genom åren? Nej nej, men en gång slog mig den tanken att min inställning till dem, mest kvinnor då, var olika i nyanserna. Ganska många tyckte jag ju om, men på olika sätt. Nog om detta. Sven Salkvist, vilken stropp! Jag undrar om han i slutet av boken har förändrats något, om han slutar se ner på sina medmänniskor och behandla dem som mål för elakheter? Om han blir något mindre självcentrerad, för han blir visst lite fängslad av Danielsons människointresse. Det är ju så dumt att begränsa sitt liv på det sätt som Salkvist lever. Jag jämför med advokaten i Mauriacs bok Ormboet, som hatar sin familj och klipper som nygift av det spirande livet för att girigt endast samla rikedomar. Den direkta orsaken är hans tolkning av något som hans unga hustru säger, återigen denna självcentrering, han är oälskad, han ser sig själv som ett offer. Salkvist fastnar i sin bekvämlighet och går miste om så många upplevelser som livet kan ge. Tyvärr, tyvärr, katoliken Mauriac låter Gud sända en ljusstråle in i den döende advokatens hjärta, och Hedberg leder med Guds hjälp in Danielson på ett anspråkslöst stilla liv på landet. Kanske har Gud ett kartotek över oss alla? Som läses upp på den yttersta dagen. Vad har jag att säga till mitt försvar? Jag gjorde så gott jag kunde.