lördag 23 april 2022

Poirot åtog sig inte detta fall

 Äntligen läggs en rafflande deckare till raden av litterära upplevelser i vår salong. Med tacksamhet noteras att pappa råskinnets alla förbrytelser inte refereras i detalj. Svårigheterna med att som 5-åring växa upp och klara sig ensam i ett träsk går vi inte in på, men behärskas suveränt av vår Kya. Alla överger henne och hon kastar också lite halvhjärtat en mindre sten mot Tate när han ångrar sig och vill bli tagen till nåder igen. Men nu har hon ju den oemotståndlige Chase. Tyvärr har Kya inte läst Moa Martinson (”Lita på en karl, man skulle ha stryk”). Längre fram i berättelsen tycks  Chase råka ut för ett missöde, så då får hon väl nöja sig med mesen Tate. Missödet utreds av sheriffen och hans medhjälpare som letar spår så grundligt att man t.o.m. undersöker om Kya kan ha något med saken att göra. Men det är väl bara fördomar mot träskflickan? Och ingenting får man veta om hur sheriffen har det hemma! Jag får väl läsa klart boken och se hur det går.