Lilla smycket

Jag har nöjet att meddela en efter nyheter törstande omvärld att jag har börjat läsa Lilla smycket. Det går inte att behålla en negativ inställning. Den här författaren borde få nobelpris. Det händer mig ibland att jag läser en bok med litterära pretentioner som radar upp en massa ovidkommande detaljer: namn på gator och metrostationer ; färg på kappor och hus ;  huvudpersonen har ett foto, en tavla, en bok, alltsamman bara utfyllnad för att få ihop några sidor i brist på en historia. Men, vad gäller Lilla smycket, trolleri! Jag får följa författarens skapande fantasi kryddat i lagom dos med kloka reflexioner, ganska begripliga dessutom. I Richard Fords utmärkta roman Kanada, som jag nyligen läste, dyker det ganska regelbundet upp en liten passage med djupsinnigheter som jag med samma regelbundenhet inte begrep ett dyft av.
En sak som gör mig välvilligt inställd till boken är huvudpersonens sunda uppförande, obruten av det tuffa faktum att hon blev övergiven av modern. Jag kommer att tänka på detta efter ha sett Carl Johan de Geer i en ny film. Ett bra liv efter en hemsk barndom. Han hade dock en god mormor. Han har gjort en film om henne, Mormor, Hitler och jag, hon var alltså nazistanhängare (inte nazist).
Jag tänker åka ut till Frescati en dag och låna Carl Johans bok Med kameran som tröst, låna den eftersom den kostar flera tusen kr på Antikvariat.net.
God jul och Gott Nytt År!