En lyckad höstupptakt...

... blev det igår, onsdag den 10 september, och med alla sju medlemmarna närvarande. Det fanns en hel del att diskutera kring både Hjalmar Söderbergs och Gun-Britt Sundströms Lydia/Arvid-variationer, och dessutom två intressanta biografier att studera. Förutom Kurt Mälarstedts över Maria von Platen (se tidigare blogginlägg) så hade Carin hittat Magnus Engborgs "En ganska spräcklig ängel", Bokförlaget Arena, 2003, över Hjalmar Söderberg.

Något överraskande blev beslutet att till nästa gång, den 15 oktober, läsa två barnböcker. Dels en hommage till Tove Jansson, som firar hundraårsjubileum, "Sommarboken", utgiven 1972, dels på förslag av Tomas, en fantasybok av Neil Garman, "Coraline" från 2002.  Ja, varför inte bredda vårt register till avdelningen Hce,u?

Höstens sista träff kommer vi dock ge oss i kast med en av årets succéromaner, nämligen "Stoner" av John Williams. Förhoppningsvis blir det inte omöjligt att komma över ett exemplar med så pass lång framförhållning. Bokus.com säljer den i pocket på engelska för 98 kr, och det skulle inte förvåna mig om just den här mycket amerikanska romanen läses och gör sig bäst på sitt originalspråk.

Låt höstlöven falla! Nu har vi kommit igång och vässar våra sju briljanta intellekt gemensamt.

 

 



2 X LYDIA STILLE

Hjalmar Söderbergs ”Lydia” är en av de klassiska kvinnoskildringarna i svensk litteratur, samtidigt som hon alltid har varit något av en gåta, trots att hennes förebild i verkligheten är avslöjad och förlänad en egen biografi av Kurt Mälarstedt (”Ett liv på egna villkor”, 2006). Vi är nog lika många som tycker illa om Lydia-gestalten (”en hjärtlös fresterska”) som ömkar hennes trista öde. Jag hör till den senare kategorin, åtminstone vad det gäller Lydia i Söderbergs version. På mig gör hon ett hjälplöst intryck, ett offer för olyckliga omständigheter i ett patriarkaliskt och slutet samhälle, där en ung kvinnas enda möjlighet till försörjning heter äktenskap. Då hon drabbas av dess tristess och meningslöshet, trots ett välartat barn att ta hand om, ser hon igen annan möjlighet till liv och glädje än att väcka till liv ett  ungdomssvärmeri, som redan då det begav sig var dödfött från början.  Och vilket sedan följs av ytterligare ett, och ytterligare ett. Snart är gränsen för australnegrernas aritmetik passerad.

Lydia i Gun-Britt Sundströms parafrasroman, däremot,  finns det hopp för.  Hon mognar till insikt och självständighet, inte minst med hjälp av släktingen Esther, som spelar en ytterst perifer roll i Söderbergs roman.  Lydias handlingar präglas av realism och klarsyn, och hon förstår snart vad det sena 1900-talets samhälle avkräver en person, som vill stå på egna ben. När hon vinkar av Arvid Stjärnblom vid tåget, är hon redan långt borta från honom, på väg mot ett hållbart eget liv.

Gun-Britt Sundström skrev en understreckare om ”Hjalmar Söderbergs motvilliga musa”. Läs gärna den, se nedan!  En annan sak dessa två författare har gemensamt är ett ovanligt njutbart språk; korrekt, levande och alltid intresseväckande.

 

Några lästips:

Understreckare i Svd av Gun-Britt Sundström

(privat blogg om böcker, ”Enligt O. Tankar från en bok beroende)

En annan diskussion om Den allvarsamma leken

(Arvid Jurjaks, ”Kärlekens dekonstruerad”, Växjö univ., 2007

Mycket om Derrida, dekonstruktion och genusteori, men delar av uppsatsen läsvärd.