Stackars den olycklige Carl Josef, så oföretagsam och okunnig om tillvaron. Har det haft betydelse att fadern aldrig tagit sig an honom? Han är en smula obegåvad och har utbildats till att lyda framför allt. Han har inte någon naturlig lust att umgås med sina kamrater, han är ensam. Han försätts i en omöjlig situation när han blir beordrad att bevaka en arbetardemonstration. Jag antar att hans kamrater med bättre insikt höll sig undan en sådan kommendering. Så typiskt att han säger sig att man ju inte kan skjuta på människorna som har möte på allmän plats, men när den civile ordningens väktare på platsen uppmanar honom att ge en sådan order så gör han det. (Ami har skrivit om en motsvarande händelse i Järfälla, ”Tumultet vid Tånglöt”. Som sig bör var omständigheterna och följderna beskedligare och redan då, 1890, delvis i arbetarnas favör: länsman dömdes till 20 kr böter för att ha kallat socialdemokraten Axel Rylander lösdrivare. Grosshandlare Göthberg på Säby friades dock. Artikel i Järfälla hembygdsblad som kanske har undgått er)
Det parallella slutet för familjen Trotta och imperiet Österrike Ungern skildras i ett magnifikt åskväder med åtföljande dramatiska nyheter om mordet i Sarajevo. Där framträder de ungerska våldsbejakande nationalisterna i dålig dager. Nationalismen är en idé från 1800-talet som kan missbrukas å det grövsta och som fortsätter att sabotera livet för oskyldiga människor i dagens värld.
Jag tycker att författaren Joseph Roth framstår som en mycket livserfaren och påläst stjärnjournalist som här har skildrat tomheten i militärlivet och det människofientliga i militära ideal i samhället eller vad det nu är som har gjort kretspresidentens liv onödigt torftigt.
Nu har jag slutet kvar att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar