Skall man nu börja studera Pojkarnas liv på teologisk fakultet? Nej, men pojkarna förefaller mig vara som Jesus, halvt gud halvt människa (och med en frånvarande fader). Utrustade med samvete och förnuft studerar de och förkovrar sig, arbetar hårt och hjälper sina medmänniskor (älskar sin nästa). Jag tycker att det framgår att det inte duger att vända andra kinden till utan litet tuffare aktivitet måste till. Dock är pojkarna gudomligt fria från lusten att straffa och lusten att hämnas.
Hur kommer det sig att jag får dessa högtflygande associationer av Agota Kristofs berättelse? Inga namn förekommer? Koncentration? Det är inte många människor man får möta och konkret får man inte veta något om vad som händer i världen.
På sista bladet dör fadern och de oskiljaktiga pojkarna skiljs åt ... Vilket är budskapet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar