Flyktingen Aksel Sandemose

En flykting korsar sitt spår
Boken handlar om en stackars pojke som är rädd, ensam och olycklig. Ändå är det svårt att känna medlidande med honom. Vad blir han utsatt för? I dagens samhälle hör man talas om flickor som begår självmord efter mobbning. Det är toppen på ett isberg av lidande för många skolbarn. Espen plågas av omgivningens bristande uppskattning och förståelse för hans egenart. Det påminner mig om Anna Odells film, Återträffen, där hon anklagar klassens populäraste grabbar för att inte ha uppmärksammat och pratat med henne. Det är till att ha höga tankar om sig själv och stora krav på omgivningen.
Sandemoses universum är oerhört begränsat. Det handlar bara om hans familj och närmaste omgivning! Allt som händer refereras till denna trånga krets. Normala människor får upp ögonen för  världen utanför och släpper bindningar till barndomen. Aksel reagerar som ett barn, i affekt, hela sitt liv. Boken handlar inte så mycket om hur Jantelagen drabbar människorna. Boken handlar bara om Aksel Sandemose, det är det som gör mig så irriterad. Aksels far avvek en hel del från sin omgivning men respekterades för sina dygder. Han arbetade stenhårt disciplinerat för sig och sin familj. Han var inte religiös, han var nykterist, han intresserade sig för den socialistiska arbetarrörelsen med dess solidaritetstanke, han slog inte sina barn. Det går alltså utmärkt att utmana Jantementaliteten men Aksel hade inte några sådana goda egenskaper.
När Sandemoses bok kom ut i Norge i början av 30-talet blev den väldigt uppmärksammad. Kunde en roman se ut på det viset? Han blev en framgångsrik författare och man får vara tacksam för hans kamp genom alla refuseringar så att hans genuina författarego fick blomma ut.
Egentligen borde det inte vara så svårt att upptäcka Jantelagen, så sorgligt universellt det är att håna och förfölja de avvikande men det kräver ju att man flyttar sig utanför sin miljö och tänker en del själv, dvs så lätt var det inte i tidigare ofta statiska, begränsade samhällen.
Aksel är märklig med sitt fantastiskt goda minne och en hjärna som alltid mal på och producerar litteratur. Och lite klokare och sundare blev han väl på ålderdomen. Den som kunde skryta med det ändå!