Tänkande och medkännande journalist

Svetlana A. skriver i inledningen att för henne är döden livets största gåta. Själv känner jag mig torftig som inte tror på något. "Människans undran" är ett adelsmärke. Att vi funderar över livet och döden och skapar filosofiska och religiösa idéer (och skapar gudar). Sedan skriver hon också "krigets värld var den enda värld vi kände till ... och fortfarande känner jag inte till någon annan värld". Hemskt! Vi krigar från sandlådan till servicehemmet, från grannarna i den lilla byn till den världsomspännande finansmarknaden som försöker ta kål på oss alla.

På sid 15 står det: "lidandet ger mening åt livet" Vad menas med det?

Göran Rosenberg har skrivit en artikel som heter Kannibalism som handlar om att journalisten vill ha en story och i värsta fall kan det bli så att den intervjuade har blivit invaggad i den tron att journalisten är en vän som även i fortsättningen intresserar sig för den intervjuade människan. Men journalisten har skrivit sin artikel och är inte längre intresserad. Så får man inte göra och Svetlana är en fin journalist som i åratal håller kontakt med kvinnorna.
Gunnar

Förslag till läsning

Förslag till läsning, t.ex. en annan novellist och då kommer man att tänka på Tjechov (samlingen Herdepipan, 1960). En kort roman, Min vän kommissarie Maigret / av Simenon, i övers. av proustexperten Gunnel Vallquist.
Jag tittar också i min samling Moa Martinson, återutgiven av Askild & Kärnekull på 1970-talet (20 vol.). "Armén vid horisonten" omfattar en brokig samling berättelser, från skildringen av morfar knekten till 40-talets beredskapsår på torpet. "Kärlek mellan krigen" är en novell- och skissamling. OBS I boken finns också en artikel om James Joyce's Odysseus som djupt gripit Moa. "Bakom svenskvallen" är småberättelser från tiden för andra världskriget.
Fler förslag emottages med tacksamhet.

Nästa salong

Nästa salong

Jag passar på att sätta på pränt att vi bestämde nästa träff onsdagen 27 november.
När jag ändå är i gång så vill jag påminna om Jolos bok: I Dublins vackra värld, med fotografier av Hans Ge Eriksson. Med Jolo är det så att jag aldrig återfinner de historier som jag en gång läst. Nu t.ex. är jag ute efter historien där Jolo misstas för Sir Ivor, väldigt rolig men jag kan inte hitta den. En annan gång, efter att Ami och jag hade deltagit i en bokvännernas expedition till Egypten, läste jag historien om en hertiginna som var inbjuden till Suezkanalens invigning men som inte vågade ta med sig sin världsberömda diamant i original utan låt tillverka en kopia. Och mycket riktigt blev den stulen. Kung Ismail insisterade på att ersätta den och uppdrog åt sin förtrogne minister att köpa en likvärdig diamant. Hertiginnan ville inte erkänna att den stulna diamanten inte var äkta, det skulle betyda att hon hade misstrott sin värd i Egypten. Ministern var en skurk förstås och beställde en äkta och en falsk diamant, men hur det hela slutade har jag glömt och jag kan som sagt var inte återfinna historien, men den klingar i mitt minne som en äkta Joloberättelse.
Nu åter till Joyce. Jag ser i min bokhylla en bok som heter James Joyce av en irländsk författarinna, nämligen Edna O'Brien. Jag har inte koll på mina böcker. O så intressant ... jaså var det så ... hahaha va roligt ... nejmen! det förklarar en hel del ... men oj så bortskämd han blev, med support och pengar ,...Kan jag locka någon till läsning?
Vi beslöt att avvakta Svenska akademien som ibland utser en länge önskad kandidat, och vi har ju läst Alice Munro. Hur gör vi då?

Våra mailadresser

Våra mailadresser

iris_marianne@yahoo.com
margareta.brood@sub.su.se
gunnar_skoglund@bredband.net
carin.rasa@gmail.com
angela.knochenhauer@ownit.nu
hillevi.isaksson@ownit.nu
tomas.larsson@sub.su.se
gabriel.munck@sub.su.se

Alla närvarande tyckte om boken Kaptenens dotter och dess hjälte, så bra att det slutade lyckligt! Till nästa träff en innovation! Vi läser första kapitlet, eller kanske snarare första delen, i James Joyces Odysseus. I min lite äldre upplaga omfattar första delen drygt 50 sidor. Översättare är Thomas Warburton och boken kom ut på svenska på 40-talet men han arbetade vidare och min reviderade översättning kom ut 1993. Numera finns boken med sin internationellt gångbara titel Ulysses, nyöversatt av Erik Andersson.
Olof Lagercrantz skriver: "De senaste 4 åren har jag varje dag läst åtminstone någon sida i James Joyces roman Odysseus" (Att finnas till : en studie i James Joyces roman Odysseus, W&W 1970)
Han citerar en  fransk kritiker: "Odysseus liknar en nattlig stjärnhimmel ..."
Nästa träff spikades till onsdag den 9 oktober. Maggan önskar välkommen till Geobiblioteket kl. 17.

Vi fortsätter att läsa...

.... och nu har vi sedan maj 2010 och t o m juni 2013 även hunnit läsa:

•  Barbery, Muriel, Igelkottens elegans.
• Littell, Jonathan, De välvilliga.
• Timm, Uwe, Upptäckten av currywursten.
• Vargas llosa, Mario, Tant Julia och författaren.
• Siwertz, Sigfrid, Selambs.
• Franzen, Jonathan, Frihet.
• Bolaños, Roberto, Om natten i Chile.
• Soyinka, Wole, Aké. Barndomsåren.
• Zweig, Stefan, Världen av igår.
• O'Connor, Joseph, Spökljus.
• Rhys, Jean, Hans första fru.
• Mo Yan, Vitlöksballaderna.
• De Waal, Edmund, Haren med bärnstensögonen.

Höstsäsongen inleds med en gammal klassiker: "Kaptenens dotter" av Aleksandr Pusjkin. Väl mött den 11 september, kl 17.00!

Skön lässommar önskas alla i Salongen!
av Marie-Anne

Edmund de Waals keramik

Författaren till vår aktuella bok har en egen hemsida, där man kan beundra hans stilrena och - givetvis - Japaninspirerade keramik.

Här ett exempel:



/Marie-Anne

Villa Ephrussi de Rothschild

Den semestervilla, som baronessan Beatrice de Rothschild Ephrussi (gift med Maurice Ephrussi åren 1883-1904) skänkte till franska staten efter sin död år 1934 är nu en av Rivierans största sevärdheter, belägen på Saint-Jean-Cap-Ferrat, och kan besökas dagligen av enskilda och grupper. Via den här sajten kan man vandra både i dess trädgårdar och fantastiska rum, men ett besök på platsen rekommenderas också, i synnerhet efter att ha bekantat sig med familjen Ephrussi genom "Haren med bärnstensögon".

/Marie-Anne

Försvar för Mo Yan

Jag har läst att ett försvar för Mo Yan finns publicerat i decembernumret av tidskriften Cora (MAG P 777). Skulle någon ickepensionär vilja se efter om det numret har anlänt till sub? Det har ju kallats skandal att Mo Yan har fått nobelpriset men jag tycker att Herta Müller och den kände kinesiske exilförfattaren ... (hrrm) inte är opartiska, de lever i exil och då har man ingen förståelse för att man kan välja att stanna och verka inom systemet. Jag tror att det finns dramatiska exempel från den nazistiska ockupationen av Danmark. Man har en viss position och måste då i viss mån samarbeta med tyskarna, men i hemlighet gör man allt man kan för sina landsmän och samtidigt hindrar man en värre person att inneha posten ifråga. Det kan vara livsfarligt, någon blev nog lite förhastat dödad av motståndsrörelsen. Hur som helst är det inte en helt okomplicerad fråga hur en författare i i Kina skall bete sig med hedern i behåll. Hur stora fordringar har vi rätt att ställa?