Denna bok utspelas inom den samhällsklass som hos Orwell 1984 kallas proleter. De behövde inte övervakas, de intresserade sig inte för något ovanför sin snäva horisont. De fick hållas med sin fotboll och sitt öl. Här röstar alla på sverigedemokraterna och det roligaste som finns är att trakassera alla avvikande människor. En speciell fullträff får man in på Shuggies mamma som visst trodde att hon var nånting. Just i samband med den episoden då hon åter sänks ner i alkoholträsket är det svårt att föreställa sig hur den skyldige mannen tänker. Förstår han vad han har gjort? Givetvis får en person i en roman bära sig obegripligt åt. Romanen är egentligen ganska enformig men man uppfattar den inte så. Det måste vara ett gott betyg. Samhället betalar ut socialbidrag men överger dessa människor. Det måste till att börja med skapas arbeten för att få lite fason på dagarna. Dessutom behövde Agnes köpa lite vackra kläder och få lite vackra ting hemma i bostaden. En snäll men tråkig gubbe är ju också ett öde som inte höjer livsandarna, men hon hade otur med charmknutten Hugh Bain. Jag vet inte varför den ena boken efter den andra kallas mästerverk. Ett äkta mästerverk är Orwells 1984.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar