lördag 28 maj 2022

En historia om svek och övergivenhet

 


Marshlands, North Carolina. Bild från turistsajt på nätet.


North Carolinas träskmarker - vem hade hört talas om dem före Delia Owens kritikerrosade roman "Där kräftorna sjunger"? Inte jag i allafall, så jag måste googla fram dem för att bli överbevisad om att de faktiskt existerar. Och, minsann, de är till och med populära turistmål och vandringsleder idag! Men med all säkerhet under bekvämare förhållanden än de som Owens hjältinna, den unga Kya, tvingades växa upp och framleva sitt liv. Skönhet finns i omgivningarnas överflöd, men ack, vilken fattigdom, och därtill ständiga svek, övergivenhet och saknad. Kyas familjemedlemmar har en tendens att försvinna och upplösas i intet, den ena efter den andra. Först modern, redan i bokens inledningskapitel, sedan syskonen, en efter en, och till sist den försupne och lynnige fadern till ett ovisst öde.

Kvar blir en liten flicka, som måste klara sig på egen hand, och där den enda hjälpande handen som sträcks fram tillhör en annan kategori bland samhällets "outcasts", den färgade handlaren och hans moderliga hustru. Läsaren förundras över hur detta barn kan överleva på så mager och torftig kost och växa upp till en ung skönhet, som äntligen blir sedd av omgivningen, eller, rättare sagt, av dess unga män. "Träskflickan" blir en intressant utmaning för en av dem.

Så här långt invaggas läsaren i en tro på en happy end, och att de återkommande sveken ska förbytas till varaktig trofasthet och förändring. I stället utvecklar sig handligen till en nästan osannolik mordhistoria. Om det nu är mord och inte olycksfall? Den lokala polisen famlar i blindo och gissningar, och utför ett förundersökningsarbete som skulle få Leif GW Persson att gråta blod. Med heroiska ansträngningar lyckas man åtala och ställa Kya inför rätta, men till mångas besvikelse, så frikänns hon. Skammen kvarstår dock som ett påbröd till en redan ensam och påver existens.

Bokens slutkapitel innehåller något som i dagens litteraturkritik kallas för en "twist". Även Alexander Schulman begagnar sig av en sådan i sin senaste roman "Överlevarna", och begreppet innebär att läsaren lämnas med ett stort frågetecken. Något uppenbaras som hittills hållits dolt, och som ställer viktiga delar av handlingen på ända. Något har tagits för givet, men visar sig vara tvivelaktigt. Är Kya verkligen oskyldig? Eller?

En roman som lämnar ett bestående intryck i läsarens litterära minne, inte minst tack vare den exotiska miljö som den utspelas i. Och nu blir den även filmatiserad, producerad av Reese Witherspoon, och med Daisy Edgar-Jones i huvudrollen. I USA har filmen redan haft premiär.






Så här kan Kyas "swamp house" ha sett ut.







//Marie-Anne

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar