Fördriven ur Paradiset

2021 års Nobelpristagare, Abdulrazak Gurnah,
född 1948 på Zanzibar. Foto: Filip Huygens/SVT

Människans nedärvda lott tycks vara att fördrivas, att hamna i exil från sitt ursprungliga Paradis, som inte saknar brist på ormar. Om detta handlar Gurnahs författarskap till stor del, om man får sätta sin tilllit till de verksammanfattningar som jag läst. I den första svensköversatta romanen, "Paradiset", dröjer det ett antal sidor innan läsaren kan identifiera just det paradis som huvudpersonen Yusuf saknar och längtar efter. Såld av sin skuldsatte far till en köpman, som visserligen är välvillig och tolerant, men som äger sina familjemedlemmar till både kropp och själ samt rätten till ideliga ödmjuka handkyssar. Det tar ett tag innan Yusuf förstår att han redan som barn förlorat barndomens paradis för gott, och att hans herre inte ens är en nära släkting, utan en arbetsgivare, i vars hus han inte tillåts sova om nätterna.

I stället tas den mycket unge pojken med ut på en lång och krävande affärsresa inåt landet (Tanzania). Han påbörjar den som barn och återkommer som en ung vacker pojke, som väcker onda lustar hos både kvinnor och män. En recensent har snuddat vid begreppet "coming-of-age-roman", medan jag själv mest fastnat för de skräckinjagande skildringarna av Tanzanias inre vildmarker och de fasor, som expeditionens medlemmar utsätts för. Är det inte smygande rovdjur, kräldjur och blodtörstiga insekter så överfalls medlemmarna av illasinnade infödingsstammar, som alla är i krig med varandra, men mest med den vite mannen, här med den tyska kolonialmaktens representanter som yttersta dömande makt. Plötsligt förstår man bakgrunden till alla de blodiga inbördes- och stamkrig, som utbrutit så snart en västerländsk kolonialmakt lämnat ett tomrum efter sig på den afrikanska kontinenten. 

Inget paradis erbjudes den strävande expeditionen, i stället avkrävs ideliga "tullavgifter" av självhärskande sultaner eller klanhövdingar vid varje tänkbar passage mot målet. Och väl där blir "sayyiden" bestulen på det sista av sitt varulager, som skulle ha tryggat återresan, av Chatu, den värste och mest ondskefulle av sultaner.  Tack vare en uppdykande tysk kommendant, får han det tillbaka, tillsammans med Yusuf, som hållits som gisslan i palatset. 

Återkomsten till köpmannens hus måste ha inneburit en lättnad för den brådmogne pojken, och finns det något paradis beskrivet i romanen, så är det sayyidens trädgård med sin frodiga växtlighet och sina rinnande vattendammar. Här finner Yusuf ro, skönhet och njutning - tills ormen uppenbarar sig i en galen kvinnas gestalt. Sayyidens hustru har funnit behag i den vackre unge mannen och sträcker sina giriga händer efter honom, vilket bäddar för olycka och fördrivning. Läsaren håller andan...

Men när Yusuf till slut ger sig av - på sista sidan i romanen - så är det av fri vilja som han öppnar porten. Han springer efter den bortilande kolonnen av askarier, som passerat och rastat vid huset, och man bara hoppas att han inte kommer låta sig värvas av dessa inhemska legosoldater. Ty då väntar helvetet i stället för paradiset. 

//Marie-Anne

Historien om Yusuf

 Thomas Mann har skrivit fyra volymer om Jakob och Josef i Första Mosebok. Säkerligen en enastående prestation och ett verk som inte har getts ut på nytt på svenska. Jag har nästan inte ens försökt att läsa det. Gamla testamentets spännande historier läser man med vördnad för deras ålder, men nu tar jag hjälp av Alf Henriksson för att fräscha upp vårt minne av historien om Josef. Han var äldste son till Jakob och Rakel och faderns favorit. Bl.a. fick han en fotsid dräkt - en brokot kjortel (i äldre översättning) som gjorde bröderna (halvsyskon) avundsjuka och dessutom skvallrade han gärna på dem. Han berättade också om sina allt annat än ödmjuka drömmar där solen, månen och stjärnorna bugade sig för hans person. Man gaddade ihop sig och slängde honom i en brunn. Broder Ruben hindrade att han blev dräpt. Då kom det en karavan av ismaeliter från Gilead (!). Broder Juda fick idén att sälja honom för tjugo siklar silver. Man blodade ner Josefs dräkt som om han dödats av vilddjur, visade den för Jakob som blev utom sig av sorg. Josef fördes som slav till Egypten och såldes till Potifar som fick förtroende för den duktige unge mannen, han fick bli förvaltare. På grund av Potifars hustrus falska anklagelser kastades Josef i fängelse. Även i fängelset fick han en förtroendeställning. Han var kanske både intelligent och charmig. Han tydde drömmar så bra att när Farao ville ha sina drömmar tydda, och ingen kunde, så erinrade sig en av ämbetsmännen Josefs förmåga och man sände efter honom. Han hade inga problem med att tyda drömmarna om sju feta år följda av sju magra år. Som tack upphöjdes han och fick posten som folkförsörjningsminister. Under de magra åren fanns det dock, tack vare Josef, säd att köpa, och Josefs bröder kom för att köpa. Han lekte kurragömmalek med dem, men slutet blev att Josef inbjöd sin fader, bröderna och hela deras släkt att komma till Egypten, till den bördiga provinsen Gosen. Andra Mosebok, Exodus, och fortsättningen, handlar sedan om hur Israels barn utvandrar norrut och slår sig ner i Kanaans land.

Likheterna med Gurnahs historia kanske inte är så stora men Yusuf säljs till en handelsman, tvingas lämna sitt hem, och Potifars hustru dyker upp i ny skepnad.