Barn utan vuxna

Dola de Jong väljer att skildra barnen huvudsakligen när de är tillsammans, arbetar eller leker, och de har ett hus där de kan sova. De två äldsta ungdomarna överger dem inte. Konsuln och hans familj ägnar dem ett minimum av uppmärksamhet. Kanske finns det också arabiska kvinnor som ger dem lite mat ibland. Hon skildrar inte de värsta dagarna i barnens liv. I Tanger finns den franska occupationsmakten, eller om Franco tagit över vid denna tid. Något samhällsansvar för folket finns inte. Därutöver finns en internationell zon där det bor människor från Europa och Amerika, däribland en hel del författare, som lever enbart för sitt eget höga nöjes skull. Den nakna ondskan kliver in alldeles i slutet av boken då Hans förs bort. Vid sidan av denna levande roman framstår William Goldings Flugornas herre, som också handlar om en grupp barn, som torr och enkelspårig, där den misantropiske författaren vill visa hur människorna är vildar under en tunn fernissa av civilisation. De barnen är bara pojkar med engelsk medelklassuppfostran. Barnen i Dola de Jongs bok tycks ha en annan syn på livet. Det kan faktiskt gå bra för dem.