Flyktingöden igår och idag

Dola De Jong, 1911-2003

Dola De Jongs "Åkern är världen" skrevs för sjuttio år sedan och är en mörk saga om flykt, fattigdom och främlingskap. Den ter sig idag skrämmande aktuell, som en upprepning av människosläktets mest traumatiska upplevelser och här med andra världskriget som en rökfylld kuliss.

Det holländska hippie-paret Lies och Aart flyr i krigets slutskede från sitt hemland i en skranglig gammal buss, och på vägen till Nordafrika, där de planerar en nystart som odlare, plockar de upp sex barn i varierande ålder och ursprung, som de hittat kringdrivande och skyddslösa. Den äldste är en pojke på 17 år, och den yngste i familjen är parets nyfödde son, Dolfie. Konceptet påminner mig om en annan roman, Nevil Shutes "Mannen med sälgpiporna" från 1942 (även filmatiserad med Peter O'Toole i huvudrollen), som handlar om en gammal brittisk man, som försöker ta sig hem till England via ett ockuperat Frankrike, och på vägen plockar med sig det ena hemlösa barnet efter det andra - som råttfångaren från Hameln. 

De Jongs roman är dock en betydligt mörkare historia, och det tycks varken finnas nåd eller hopp om en lycklig lösning för de individuella familjemedlemmarnas fortsatta öden. Så utsatta barn har jag aldrig tidigare stött på i litteraturen, och det är lätt att bli berörd, när man ser likheterna med dagens flyktingsituation. En skillnad är dock att vid den här skildrade tidpunkten i Europas historia drog flyktingströmmarna från Europa och ner mot Nordafrika, många i hopp om en biljett vidare mot USA eller andra krigsskonade länder. Idag går flyktvägarna från Nord- och Centralafrika i motsatt riktning. Men inte mycket i själva flyktingproblematiken har förändrats.

- "En lysande berättelse", skriver Johan Werkmäster i Göteborgsposten.

/Marie-Anne