Stevens

Läsning av litteratur ger förståelse av livet och andra människor. Men en text blir lite mer intressant om man känner igen sig. Miss Kenton kommer med blommor till Stevens och hon försöker tränga igenom hans sköld av perfektion, där tycker man att Stevens är hopplös. Stevens är dock inte olycklig  och återstoden av dagen förflyter väl i stilla återblickar. Jag känner igen mig i denna tröghet och undrar över kvinnornas förmåga att trots allt drömma och förlåta. Mrs Benn har drömt om Stevens och hon har tydligen berättat åtskilligt om honom för sin dotter. Hon förebrår inte Stevens för någonting.
I boken En tiger för en ängel figurerar en pappa som jag vill beteckna som en ynklig skit. Varför vill den nya kvinnan Monica ha en sådan typ? Livet är svårt att förstå sig på och inte rättvist.