Livet på Island

Det finns inte mycket att tillägga till Marie-Annes träffande karakteristik av boken men jag kan säga något. Jag är tacksam för goda böcker som dyker upp i huvudet kl. 04.10 när man annars skulle ligga och vrida sig och älta något idiotiskt. Författaren skriver mångordigt men lyckas ändå skapa ett kraftfullt uttryck för den storslagna, enkla, livsfarliga handlingen att återigen ge sig ut på havet för att bärga sin och familjens försörjning. De många orden berikar och ger en fyllig och mångsidig bild, nästan alltid. ( Man kan få olika associationer apropos ordrikedom. Vi har t.ex. Prousts skildring av hagtornsblomning som vi kanske hade svårt att uppskatta, men som nog måste kallas ett kraftprov. Å andra sidan har vi de ordkaskader som det finns gott om i Björn Ranelids böcker och som späder ut språket och gör det kraftlöst och gör läsaren vimmelkantig).
I andra delen av boken tappar jag tyvärr en hel del av intresset, men det är en brist hos mig. Pojken skall övervinna sin sorg och hans värld skall vidgas. Det är ju utmärkt att han inte direkt kastar sig ut i böckernas värld och försummar det mer närliggande. Det är ju bra, om nu författaren menar så, att han lyssnar på berättelserna om människorna i Köpingen. Att det är kvinnor som vakar över honom i hans sorg och hjälper honom vidare är ju traditionell könsroll, aj aj, men man kan notera att han blir väl behandlad även i första delen, bland männen. Där gällde inte sverigedemokraternas slogan "det är kul att jävlas med folk".
Bokens titel förstår jag inte, men jag är ju irreligiös. Tvärtom tycker jag boken är föredömligt jordnära. Pojkens sorg över alla döda är förvisso ett stort lidande (Marie-Anne citerar förekomsten av ordet helvetet) men kl 04.20 i morse kände jag att jag inte kopplar ordet sorg till ordet helvetet ??
Hur var det nu, när Bardur hade dött, tänkte Pojken att det var i himlen han kunde återförenas med de sina och med Bardur? Bra att det inte tjatades om himlen.  Livsviljan segrade, den måste väl kallas jordisk.
Gunnur ristade detta