Spökljus tycker jag är ett vackert porträtt av en åldrande skådespelerska. Hon har sina svagheter och blir bl.a. illa behandlad i BBC:s studio. Men mycket värre är Synges mor och morbror med sina grymma översittarfasoner. Riktigt roligt att läsa är moderns löjliga predikan för sin son, hon anser väl ungefär att hela skapelsen är till för hennes skull. Jag har ett förslag till vad vi ska läsa nästa gång, nämligen första delen av Mahfouz' Kairotrilogi: Mellan de två slotten (498 s.). En familjehistoria, där patriarken anser detsamma som Synge's moder, t.ex. skall en presumtiv svärson vilja gifta sig med hans dotter enbart, säger enbart, av det skälet att han vill bli patriarkens svärson. Två andra förslag till vad vi kan läsa är Silvia Avallone: Stål och Jean Rhys: Den första hustrun.
hälsningar
Gunnar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar