Tack Marie-Anne för blogginstruktioner.
Jag retade ju mig på de människor som uppträder i Franzens bok Frihet, att deras individuella frihet fullständigt har urartat till att betyda otacksamhet, självupptagenhet, hjärtlöshet osv osv. Jag tänkte då att de är så främmande för mig som om de hade kommit från det inre av Afrika men det var ju alldeles bakvänt. Nu när vi läser en bok från Afrika så är människorna där välbekanta: pappa är en patriark, barnen ska lyda annars får de stryk (av mamma visserligen) men man busar ändå. Traditioner (som alltid ändras fast man inte säger det), familj, släkt och hembygd ger trygghet. Jag skulle väl istället ha tänkt att Franzens människor är mig lika främmande som dem i trakten av Stureplan.
/gus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar