Den ganska okände Stefan Zweig

Måndagen den 26 mars talade, enligt notis i DN, Bodil Malmsten med Stefan Zweig på Stadsbiblioteket, Sveavägen.En annan person som erkände att hon aldrig hade hört talas om Zweig var bibliotekarien som håller i programverksamheten på Stadsbiblioteket. Bodil Malmsten hade liksom jag uppmärksammat nyutgivningen av "Världen av igår" och vi fick också veta att det inte var en nyöversättning men den gamla översättningen är reviderad. Bodil sade att hon ville uppmärksamma en bok som gick att köpa, hon vill köpa böckerna hon läser. Sedan, eftersom vi satt i biblioteket, fick hon lov att säga att förr, när hon var ung och fattig hade lånat många böcker på biblioteket, men nu var hon ju gammal och förmögen. Därefter hade hon inte så mycket att säga om Zweig, men hon tyckte det var märkligt att han hade så lätt för att skriva, hon har däremot mycket svårt att få ihop sina böcker så att hon blir nöjd. Likaså fick vi höra om kulturlandet Frankrike där minsta kiosk ute på landet har långa rader av klassiker, inklusive Stefan Zweig, men det tror vi väl inte riktigt på. Att det i Sverige inte längre finns bildade kretsar som läser Stefan Zweig stämmer ju inte! En intressant kortroman om livet i exil heter Schachnovelle eller Chess story utgiven Buenos Aires 1942. När jag nu tittar i Wikipedia så står det faktiskt att originalupplagan "Die Welt von Gestern" utgavs i Stockholm 1942. Och till sist ett boktips (för den som gillar samhällskritik): "Illa far landet" / av Tony Judt, en mycket beläst man. Till ett kapitel finns ett inledande citat från Stefan Zweig! som handlar om tillförsikt inför framtiden, ett allmänt uppsving, vilket uppenbarligen är hämtat ur vår bok och avser tiden före 1914.

Soyinka vs Franzen

Tack Marie-Anne för blogginstruktioner.
Jag retade ju mig på de människor som uppträder i Franzens bok Frihet, att deras individuella frihet fullständigt har urartat till att betyda otacksamhet, självupptagenhet, hjärtlöshet osv osv. Jag tänkte då att de är så främmande för mig som om de hade kommit från det inre av Afrika men det var ju alldeles bakvänt. Nu när vi läser en bok från Afrika så är människorna där välbekanta: pappa är en patriark, barnen ska lyda annars får de stryk (av mamma visserligen) men man busar ändå. Traditioner (som alltid ändras fast man inte säger det), familj, släkt och hembygd ger trygghet. Jag skulle väl istället ha tänkt att Franzens människor är mig lika främmande som dem i trakten av Stureplan.
/gus