Det kan inte vara med glädje som Singer skriver om ett stagnerat judiskt samhälle långt från huvudstäderna Wien och Moskva, långt från alla världsliga myndigheter. I fattigdom och där man drunknar i religion dominerar människornas sämsta sidor, vidskepelse, trångsynthet, avundsjuka, elakhet o.s.v. I verkligheten tog väl sig alla med några ambitioner därifrån, Europas historia är ju fullt av judiska storföretagare, journalister, jurister, forskare och snillen. Författaren har fantasi och kan hitta på historier men är tyvärr fascinerad av demoner och fanstyg! Och var är hans humor? Det var inte så jag mindes hans romaner som jag en gång läste. Det var realistiska berättelser med många detaljer, korta meningar, ett livligt berättande. Jag har på senare tid läst hans barndomsminnen från Wartszawa och där finns åtminstone en god människa, Reb Asher, mjölkutköraren. I någon annan bok har jag läst en festlig historia om Schlemiel köpmannen. Jag skulle gärna läsa om några bättre sidor av judiskt liv. På Judiska museet visas en utställning om fotografen Anna Riwkin.
