 |
| Utkom 2014, svensk översättning 2015 |
Årets första bok i Salongen hade Marie-Anne föreslagit som en lättsam introduktion till Hilary Mantels författarskap för den som inte orkar eller vill ge sig i kast med Wolf Hall-trilogins tunga volymer. Dame Hilary Mantel (1952-2022) som oväntat gick bort 2022 lämnade efter sig en rikhaltig produktion; man häpnar och undrar om hon skrev både dag och natt. Berättelserna som vi läst utspelar sig dock i en nära samtid, och med en angiven "jag" som berättare. Hur mycket är självbiografiskt? undrar läsaren. Ja, definitivt inte titelnovellen, en fantasifull skapelse med illa dold udd mot huvudpersonen och mordoffret.
De elva berättelserna har alla utom den sista (om Thatcher) publicerats i olika litterära tidskrifter förrut, så läsaren finner ingen sammanhängande tråd eller ett gemensam tema. De är helt enkelt spridda skurar från Mantels penna, och utspelar sig både i England och i Saudiarabien, där Mantel bodde med sin make under ett halvår och skrev om Tudor-tiden. En annan berättelse antyder ett barndomsminne om olovliga lekar och en avbruten vänskap och ytterligare en, som utspelar sig i numera fashionabla Notting Hill, har ett starkt klassperspektiv, som berör läsaren djupt.
Mest tagen blev jag dock av en skräckberättelse - "Vinterresa" - som utspelar sig i ett okänt land med en tigande dolsk taxichaufför vid ratten framför ett förskrämt äkta par på väg från flygplatsen till sitt hotell. Den har rent filmiska kvalitéer och ett avslut som får läsaren att hicka till i ren chock. Den mörka vägen som bär mot okänt mål i natten, den grymtande chauffören som beter sig oväntat och underligt - är han månntro en mördare? Eller bara ovanligt otrevlig för sin art? Det lämnas outtalat och oförklarat till läsaren.
Vad tyckte Salongen? Ingen var missnöjd med bokvalet, och jag tror vi hade olika preferenser vad gäller berättelserna. En del av dem tycker jag ger ett oavslutat intryck, som t ex Harley Street, där läsaren efter sista meningen tänker "...och?". Vad ville den här historien förmedla? Hur fortsatte den? Men sett som helhet, så visst märks mästaren bakom texten. Även om hon inte lagt ner lika stor möda på dessa spridda skurar som på Thomas Cromwells liv och gärningar.
Här en länk till en artikel i Aftonbladet med anledning av Hilary Mantels frånfälle.
/Marie-Anne
