Man blir inte närmare bekant med någon av tre generationer Trotta. De är väldigt löst skisserade. Alltså är det något annat författaren vill berätta. Det är för mig väldigt glädjande att Roth skriver om ljusa och goda känslor och handlingar. Kanske vill han beskriva imperiet så mot bakgrund av det nationalistiska kaos som följde. Hjälten själv reagerar rakryggat på det lögnaktiga sätt hans bedrift beskrivs i böcker för barn. Mycket aktuellt i vår tid där Lögnen härjar hejdlöst. Vidare skriver Roth ingående om t.ex. Carl Josefs kärlek till fru Slama, hans vänskap med regementsläkaren och kretspresidentens närvaro vid trotjänarens dödsbädd. Det är uppbyggligt utan att vara osant, i kontrast till allt våld och alla hemskheter som sköljer över oss i nyheterna, i underhållningsindustrin och även i litteraturen.
Nu skall det bli intressant att följa kretspresidentens uppvaknande och hoppas att Carl Josef kan rycka upp sig och lämna militärlivet som han aldrig passat för. Kan far och son slå om och bli godsägare och införa moderna jordbruksmetoder i Slovenien? Nej, nu börjar det likna osann socialistisk realism. Det blir fint att följa Roths berättelse vidare, han har säkert en överraskande fortsättning att ge oss.
