 |
Vad gör denna skildring till
en expresidents "favorit"? |
Nu är Litterära Salongen tillbaka på spåret igen efter ett uppehåll på nästan två år. Och lagom till årets glöggträff den 9 december kommer vi att diskutera och betygsätta Marilynne Robinsons bok "Gilead" från 2004, en skildring som fått översvallande lovord av kritiker och recensenter och belönades med 2005 års Pulitzerpris. Vad kommer vi att tycka? Själv har jag så här långt bara hunnit halvvägs i boken, stretande i motvinden på Iowas blåsiga femtiotalsslätter. Men jag inser att den kräver både tålamod och tid, inte bara på grund av avsaknad av kapitelindelning. Den gamle hedersmannen John Ames vore säkert förtjusande att träffa in real life, men i skrift har han en tendens att upprepa sig och återkomma till tankar och händelser ytterligare en gång. Och så en gång till. Men kanske är det just så som minnet fungerar när man tänker tillbaka på sitt liv på gamla dar? Fader Ames och Iowa måste smältas långsamt, i små portioner, fast jag slarvat med de teologiska utläggningarna.
Vid något tillfälle under läsningen kom jag att tänka på Laura Ingalls Wilders böcker om sin familjs historia efter att förgäves letat efter staden Gilead i min kartbok. I stället fann jag DesMoines, staten Iowas huvudstad, just den stad där familjen Ingalls till slut slog sig ner efter sitt kringirrande pionjärliv i Mellanvästern under slutet av förrförra seklet. Och sannerligen, är inte John Ames ganska lik Ida Browns stränge far, prästen, som figurerar i bland annat "Den lilla staden på prärien". Hans farfar, veteranen från inbördeskriget, däremot, får mig att tänka på en annan lika originell litterär gestalt: Den enögde och enbente Archie i "Borta med vinden". Han som dök upp i början av restorationstiden och fick bo i källaren hos Melanie Wilkes mot att han beskyddade Atlantas damer mot överfall. Archie spottade snus, talade enstavig dialekt och påstod att han mördat sin fru "för att hon behövde slås ihjäl". Ames farfar hade "bara" slagit ihjäl en soldat under en av sina räder tillsammans med abolitionisten John Brown.
Men i "Gilead" är det år 1956, och fader Ames vill förvissa sig om att hans son i sinom tid rätt ska förstå från vilken planta hans ursprung har vuxit fram. Låt oss hoppas bara att detta långa brev inte hamnar oläst på vinden bland alla de sparade gamla predikningarna från en vällovlig prästgärning.
Boken är inte bara fylld med Bibelcitat samt hänvisningar till då välkända teologiska skrifter, och när jag fann denna klargörande artikel hos Wikipedia började jag se sammanhang och få förståelse. Jag rekommenderar en genomläsning för att sätta saker på plats.
//Marie-Anne
