Om Mumin och hans "Trollvinter" fanns det oväntat mycket att säga vid den senaste Salongs-träffen, och på nätet hittade jag något, som verkar vara en akademisk trebetygsuppsats, när jag googlade på de små rara djuren. Finns det någon som inte har ett slags förhållande till dem? De är så självklara i vårt litterära landskap att de tar loven av varje försök till djupare analys.
Och alla känner vi någon, som påminner om Lilla My, Snorkfröken eller Snusmumriken.
Det mest märkliga är att Muminvärlden vunnit sådan anklang även i utomnordiska och utomeruopeiska länder och kulturer. Tove Jansson tycks ha prickat in mänskliga beteenden och egenskaper som rör sig över alla slags gränser - geografiska, kulturella, religiösa - och detta utifrån en relativt isolerad skaparverkstad i Finland.
Till nästa träff den 10 april, 2019, kl 17.00 läser vi något helt annat: Lydia Davis novellsamling, "Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare" från 2015.
Låt er inte avskräckas av omslaget med en bligande ko! Kor är egentligen intelligenta djur, har jag läst. Vi kan hylla dem med att byta ut vinet mot en liter Arla-mjölk.
/Marie-Anne
