Lars Gustafsson

I sluet av 70-talet var Lars Gustafsson en väletablerad författare efter 20 års flitigt publicerande av poesi, romaner och kritik. Om man tycker att romanen En biodlares död är lite tunn, så inbjuder den ändå till flera intressanta utvikningar som man kan följa i författarens vidare verksamhet som är överväldigande rik, som det tycks mig. Lustigt nog så tycker jag själv bäst om de minnen han berättar från livet på landet, medan den store filosofen och samhällskritikerns formuleringar inte gör samma intryck på mig. När jag letar bland lättlästa noveller skrivna av icke professionella skribenter för att hitta berättelser med vardagliga motiv att läsa högt på äldreboenden så blir man förtvivlad. Kan ingen skriva ner några äkta minnen rakt uppochned? Nej det verkar vara oerhört svårt att skriva som Lars Gustafsson.
Boken ingår i en svit böcker under den gemensamma titeln Sprickorna i muren. Det är samhällskritik förstås. Är det byråkrati, storskalighet, modernitet, eller vad som är det onda?
Det var bra att jag läste denna bok för att få en bättre uppfattning om författaren. Det är hemskt att jag trodde att han var en arrogant elitist och besserwisser. Så fel man kan ha.