A la Knausgård

Hej
Nu skall jag göra som Knausgård, ta ett tema och så skriva ner vad som faller mig in. Tema: titeln Min kamp. Det vore rätt åt Hitler om man i framtiden skulle säga att Min kamp var en titel på en jättetjock bok av Karl-Ove Knausgård, det skulle reta Hitler. Min kamp är i Hitlers fall en löjlig titel på en kamp som går ut på en oförtjänt plats i offentligheten. Det är hemskt med en sådan maktlystnad och jobbigt med människor som absolut vill bli uppmärksammade och applåderade trots att de inte har presterat något värdefullt. En hänsynslös revanschlystnad som går ut över judar, och vem som är jude bestämmer jag, sa Goebbels. I ett gangstersamhälle kan den som bara bryr sig om sig själv och som lyder chefens minsta vink känna sig trygg, tror han, det är därför han lyder. Idag hör man exempel på sådan inskränkhet i östra Ukraina. Han förstår inte att han när som helst kan bli sviken och dödad
I en recension av en kulturperson skriver hon ju inte att vi alla kämpar genom livet på ett likartat sätt, nej man citerar Ekelöf: Det som är botten i dig är botten också i andra.
Ja, Min kamp är en bra överskrift till en berättelse om livets gång.
Knausgård var ett begåvat och känsligt barn som hade en tråkig pappa. Han  framstår i ungdomen som en vanlig kille, det var roligt att läsa om hans kamp att känna av de sociala spelreglerna. Sedan blir han en person vars enda önskan är att skriva. Jag beundrar det han skriver om sina barn, han älskar dem och vill göra sin plikt mot dem. Hur många manliga genier (i egna ögon) har inte smitit och tydligen varit idioter i frågan om att ta vara på mötet med barnen. Jag drar mig inte för att peka ut Ingmar Bergman, en sådan brutal sälle.
Det är verkligen en bra bok även om man kan stryka många partier. På skrivarkurser får man lära sig att stryka, det tror jag är en grundregel. När det gäller Prousts roman så var det väl ingen som kände sig kapabel att överblicka verket och kunde stryka. Eftersom Knausgårds metod litegrann är att skriva allt i detalj så blir det svårt att stryka, det blir ju också bra i de refererande partierna t.ex. nyårsfesten eller väntan på flygplatsen.
Jag tycker alltså boken är bra mentänker inte läsa följande delar.
Nu sent omsider har jag upptäckt Fredrik Sjöberg, som tydligen har slagit igenom med sina essäböcker redan för tio år sedan.
Gunnar