Cineastisk komplettering

Le Petit Journal, 13 januari, 1895.

Som komplettering till Gunnars utmärkta inlägg kan jag tillägga att regissören Roman Polanski, som länge intresserat sig för Dreyfus-affären, planerar att omsätta Harris roman till filmduken. Dessa planer var aktuella redan under 2014, men av bl a ekonomiska skäl samt väntan på rätt huvudrollsinnehavare, sköts de upp för att nu sättas i verket under september 2018. 

Filmen kommer att spelas in i Paris (från början tänkt Warszawa), och dess titel är ändrad till "J'accuse". I rollerna ses Jean Dujardin som Picquart och i övrigt Mathieu Amatric, Emmanuelle Seigner och Oliver Gourmet. Filmen produceras av Alain Goldman och distribueras genom Gaumont.

Dreyfus-affärens alla turer har filmatiserats ett antal gånger tidigare:  Imdb.com räknar upp fjorton filmtitlar, den första så tidigt som en kortfilm från 1902. Vi får se vad Polanski har att tillägga till storyn. 

/Marie-Anne

PS Fler än jag undrar säkert hur det ödesdigra franska ordet "bordereau" skall översättas. Efter researcher på nätet har jag kommit fram till det enkla "lista, förteckning". DS

Om Dreyfus i Sverige

I Ord och bild för 1899 har Carl G Laurin skrivit en lång redogörelse för fallet so far, med insikt i det franska samhällsklimatet. Han var en vän till Hjalmar Söderberg. Hjalmar var med om att översätta och publicera J´accuse i Svenska dagbladet.
www.runeberg.org/ordochbild/1899/0547.html
På nätet finns också: Fransk nationalism under slutet av 1800-talet / av Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm

Georges Picquart

En officer och spion, av Robert Harris är ett spännande och välskrivet porträtt av en officer med moral och ryggrad. Han var väl förmodligen av s.k. god familj och uppmärksammades för sin kompetens, och man såg honom som en framtida general. Men han kunde inte acceptera att en oskyldig människa, Alfred Dreyfus, dömdes och att armén förfalskade bevis. General Mercier ville bygga sin politiska karriär på att döma en jude och få stöd av det klerikala Frankrike och av pöbeln. Det antisemitiska hatet och våldets fula tryne visas upp i boken. Generalerna talade vitt och brett om arméns ära men kunde inte tänka sig att en av de egna skulle reagera som Picquart gjorde. Det är så väldigt ovanligt. En likande händelse, som har fastnat i mitt minne, skildras i filmen Z som handlar om ett politiskt mord i Grekland då en fredsaktivist klubbades ihjäl på order från generalerna. En domare av god familj vill utreda mordet trots att han får tydliga vinkar om att lägga ner utredningen. Omgivningen är fullständigt oförstående, är han kommunist? Nej, han är hederlig, självständig och modig. Mycket ovanligt.
Idolporträtttet av Picquart är ganska nyanserat, tycker jag. Han är självatändig inför generalerna och inför sina underhuggare, enkla själar som han föraktar. Han uthärdar den hårda behandling han blir utsatt för och hans liv räddas av tillfälligheter, andra politiska grupper kommer till makten.
Dreyfus tar mycket liten plats i boken. I sista stycket kommer han till Picquart för att kräva att få en högre grad i armén. Hur reagerar man på denna scen? Den himmelsskriande orättvisa och den grymma tortyr som han utsatts för borde rättfärdiga alla hans krav, men ändå känns hans begäran otacksam och lite futtig. Varför slutar boken på detta sätt?

Årets ljusaste helg

Midsommarhelgen närmar sig, och SMHI hotar med kallare och våtare väder (det sistnämnda tacknämligt). Men om dansen kring stången fryser inne, så har vi i Salongen Robert Harris "En officer och spion" att gotta oss åt. Jag hoppas alla har fått tag på den! Vissa av Harris romaner är försvunna från bibliotekens kataloger, så t ex "Enigma", som Stadsbiblioteket numera tillhandahåller enbart på serbokroatiska (!). - Kan det vara möjligt att Harris romaner är så bra att låntagarna stjäl dem från hyllorna?

Apropå "vad andras läser" (se Gunnars senaste inlägg), så upplever jag i år en riktig Robert Harris-sommar, och har sen sist hunnit avverka både "München" och "Konklaven", båda så fantastiskt välskrivna och välresearchade. Fortsätter nu med "Enigma", som jag beställt från Bokbörsen, eftersom jag är för lat för att lära mig serbokroatiska. 

Och så höstens första träff, en "non-GEO" sådan. Dock med vissa geo-förtecken, eftersom Maggan bjudit oss hem till henne på Söder den 19 september, kl 17.00. Jag återkommer med kallelse, adress och ev. portkod när datumet närmar sig. 

Önskar alla Salongsmedlemmar en skön och helst varm Midsommar-helg, och fortsatt god sommar!

/Marie-Anne

Vad andra läser

Först ett kommunalt initiativ, en uppmaning till Järfällaborna.
I sommar försöker vi läsa: ”Där jag kommer från- kriget mot förorten” av Per Wirtén, ”Tio över ett” av Ann-Helen Laestadius och antologin #Det nya landet (LL).

Seniorkursen på Jakobsbergs folkhögskola har fått några lästips över sommaren: Donau, av Claudio Magris. Indiansommar, av Jens Christian Gröndahl. Hugenotternas värld, av Fredric Bedoire. Du som ej finns, av Carl-Henning Wijkmark. Just kids, av Patti Smith. Mot fyren, av Virginia Woolf. Doktor Glas, av Hjalle S. Vår lärare kallar det en bildningsbukett och den omfattar sådant han själv vill läsa.

Varför håller jag på och läser Den falska vikten, av Joseph Roth och Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson??? (Men man klarar var och en av dem på två dagar).

Jag har bestämt att bäst före-datum på En officer och spion är 20180801, då måste boken påbörjas.

Vårens sista Salongsträff....

... kommer enligt uppgift från en säker källa att handla om Jamaica Kincaids roman "Annie John". Intressant val, som jag ser fram emot att få läsa!

Vi ses onsdag den 23 maj, kl 17.00, i vår traditionella lokal (kanske för sista gången?).

Väl mött och en upplyftande Kristi Himmelfärdshelg!

önskar Marie-Anne

Alla har något att berätta

Göran Palm var en förkämpe för en folkligare kultur. Hans dikter kunde läsas av människor utan fil kand i litteraturvetenskap. Han menade att alla hade något att berätta. Han ansåg också att hela landet skall leva. Han reste otroligt mycket, talade med folk, såg med egna ögon och skrev ett verk i fyra delar, Sverige - en vintersaga (nyutgiven i ett band 2017, något nedbantad till 1111 sidor, registret omfattar 17 sidor, dubbla spalter).
Göran Palm startade föreningen Liv i Sverige 1982, Som ger ut böcker där ickeproffs kan publicera sina berättelser. Andra folkbildande böcker som han varit med om att ge ut är serien ”Röster från Skåne” osv till ”Röster från Lappland” (23 vol.) och ”Den svenska högtidsboken”, en ickereligiös ceremonihandbok.

livisverige.org

En nyare förening är Föreningen arbetarskrivare som ger ut antologier, på senare år under redaktion av Victor Estby.

arbetarskrivare.wordpress.com

Tänk så lite man hör talas om dessa böcker. Eller är det inte så?
Desto mer vördnadsfullt mottagande får t.x. Joan Didion när hon ger ut sina anspråksfulla böcker. Medelklasslitteratur?