En bokcirkelnovell

Jonas Karlsson har i sin senaste bok givit en bild av en vanlig bokcirkel som försiggår i ett vardagsrum eller dylikt utrymme. Hans framställning har givetvis ingen likhet med vår Salong. I novellen förekommer ingen diktläsning och inga jordgubbar med glass och grädde. Däremot förekommer fusk!

Paul Austers dystra detektiver

 

New York-trilogin - alla talar om den!

Med möda har jag tagit mig igen alla sidor av den hyllade New York-trilogin och bekantat mig med en handfull udda och svårbegripliga personer, men det som jag uppskattat mest i trilogin är skildringarna av New Yorks kvarter och gator. De fick mig att längta dit och googla på resesajter. Sån tur att de deprimerade detektiverna gillade att promenera med eller utan chiffer och dolda budskap så läsaren fick lära känna staden genom deras fotsulor. Resten är snart bortglömt, trots att Salongen faktiskt läste del 1 i trilogin, "Stad av glas",  redan 2010. Minns inga klargörande diskussioner efteråt, men någon annan kanske gör det?

Paul Austers änka, författaren Siri Hustvedt, har nyligen utkommit med en roman, "En bok om spöken. En kärleksroman", där hon påstår att maken spökar i hemmet;  ett inte så ovanligt fenomen, som bl a utvecklats i TV7:s långkörare "Det okända". Men må Salongen förskonas från Hustvedts bok! 

Istället läser jag en riktigt spännande bok från Filminstitutets bibliotek, "New York på djupet. Sju skribenter berättar om sin favoritstad", nytryck från 2025. Den behandlar stadens historia, arkitektur, film, musik, sport och krogar med härliga fotoillustrationer. På en tydlig karta kan man i fantasin följa både Quinn, Blue, White och Blacks förflyttningar och nästan förlåta dem för att de stulit så många timmar av mitt liv med sin tråkighet. 

//Marie-Anne

Om identitetsupplösning i postmoderna romaner

Modiano skriver om någon som försöker ge identitet åt personer i sitt förflutna utgående från vaga minnen, en anteckning eller något obetydligt föremål. På något sätt skall väl hans efterforskningar hålla honom sysselsatt och bidra till att stärka hans egen identitet som verkar vara vacklande i storstadslivet. Obestridliga fakta som stöd i hans strävan är gatunätet i Paris som läsaren får veta mycket om.

Paul Auster drar sådana konstruktioner till absurd ytterlighet. Även han använder gatunätet som ett pålitligt ankare i tillvaron. Figurerna i böckerna lider av en känsla av isolering och meningslöshet. Man är ett obetydligt, utbytbart något, inte ens en kugge, fritt svävande i storstadslivet. Frågar man sedan efter meningen med livet så är man förlorad. Jag vill uppmana Paul Auster och hans figurer att lämna ensamma yrken som författare och privatdetektiv. Författarrollen innebär en utplåning av det egna jaget till förmån för texten. I New York finns också Seinfeld och hans vänner! Humor och skratt fattas hos Auster!

Om någon i stället vill läsa en seriös studie: Hybriditet inom Paul Austers författarskap, av Jonas Nilsson, Malmö 2008.

Jag har också hittat en bild: Gunna Grähs har någon gång skojat med kulturmuppar som drabbats av identitetsutplåning. Jag vet inte vad som menas.

Ingen spännande fortsättning

 Nej men det fortsätter ju likadant hela tiden! Är detta en dagbok? Dagböcker brukar vara små intima skrivhäften med hjärta på. Men för min inre syn ser jag nu istället en lång hylla med A4 kontorspärmar. Hur kul låter det? Redogörelser, hur kan det kännas så livlöst, skrivet av en ung flicka? Jag förstår av Marie-Anns inlägg att läsarna fyller texten med sina egna minnen. De som läser med djup inlevelse blir naturligtvis inte kritiska till boken ifråga. Jag skulle nog ha uppskattat några scener från t.ex. Gustavs borgerliga föräldrars syn på Martina eller t.ex. lite elaka interiörer frän tokvänstern. Jag har ju inte kunnat intressera mig för Lars Noréns och Ulf Lundells oändliga dagböcker. Dessa böcker lär innehålla redogörelser för författarnas besök på ICA och har trogna läsare.

Maken - en kultroman för boomers

 

Förstaupplagan av Maken från 1976.
Den kostar 400 kr på Bokbörsen idag.

Gun-Britt Sundström är trött på alla frågor om sin succéroman "Maken - en förhållanderoman". Alla intervjuare vill veta om Martina är författaren själv, vem som är Gustav, om det kommer en uppföljare etc. Men läsekretsen tröttnar aldrig, varken på boken eller dess huvudpersoner, inte ens sedan förebilden till Gustav avslöjats skvallervägen och i media. Själv anser jag att alla som någonsin haft eller har ett förhållande med någon av motsatt kön bör eller måste läsa boken. Ty här demonstreras alla de fallgropar och katastrofer som till sist leder till en bruten kärleksrelation. Levererade med utsökta aforismer och med tiden klassiska "one-liners", hämtade från filosofer eller skapade av författaren själv, när inte Kierkegaard eller Platon räcker till. 

"Idem velle, idem nolle", konstaterar Martina nöjt i början av relationen med Gustav. De är så lika, de två, vill och vill inte samma saker, vare sig det gäller cykelturer runt staden, biobesök, helger på Ön, politiska debatter eller improviserade restaurangbesök. "Gustav är klokvänster", tycker Martina, och dessutom en garanterat jämnställd man. Ändå skär det sig ganska snart, när Gustav visar sig hysa dolda borgerliga värderingar om formerna för deras förhållande. - "Det vore så trevligt med en ring på fingret", säger han naivt, och som ett eko av respektive föräldrars påtryckningar. Gustav uppskattar kvinnor som kan njuta av hemlagad mat och vänta på tågperronger. - "Jag slår vad om att hon är en jävel på att vänta på perronger", säger Martina surt om Gustavs älskarinna Eva, en andra klassens teateraktris.

När Martina och Gustav börjar söka sig till andra partners vid sidan om börjar både tilliten och kärleken att krackelera. Man bryter upp, lider i ensamhet och saknad och så försonas man igen. Och igen. - "Gustav? Nä, vet du vad, inte han igen", stönar väninnekören. Men ingendera kan släppa taget för gott; de dras tillbaka till varandra som två magneter med ideliga omstarter som resultat. Det krävs ett äktenskap och barn på väg (Gustavs) för "ett avsked som inga ord finns för" (s. 380 i förstaupplagan). 

Tidsskildringen av Stockholms 1960- och -70-tal har väckt både undran och beröm. Senare generationers studenter förvånas över hur "enkelt och smärtfritt" praktiska problem kunde lösas för boomer-generationen. Man flyttar hemifrån, får ett rivningskonstrakt, står i bostadskön och blir erbjuden lägenhet, söker jobb och blir genast kallad till intervju etc. För den som var med då, vandrade på samma gator, satt i samma föreläsningslokaler och fikade på samma studenthak blir det nostalgiska och längtansfyllda suckar. 

Martinas självförtroende vacklar sällan, och vad gäller legalisering av förhållandet med Gustav har hon naturligtvis anammat Kierkegaards kända devis, citerad på flera ställen i boken:

Gift dig och du ska ångra det; gift dig inte och du ska ångra det också; gift dig eller gift dig inte, du skall ångra båda delarna; antingen du gifter dig eller du inte gifter dig kommer du att ångra båda delarna. 

//Marie-Anne

En tidig bild av författaren. Okänd fotograf.

 

En modern klassiker

 Ulrika Knutsson har i en artikel om Jane Austen i Vi läser bifogat två lästips, nämligen Tjechovs Damen med hunden och Gun Britt Sundströms Maken. Fint sällskap alltså, en modern klassiker. Ami och jag har nyligen tittat på Stolthet och fördom, igen, och jag har nyligen läst Damen med hunden. Ett gemensamt drag är ju den förvandling de manliga huvudpersonerna genomgår. Något sådant har de aldrig upplevt tidigare eller så har de tidigare varit för unga. Hos den realistiska Tjechov är situationen tyvärr omöjlig, olöslig på grund av konventioner, det blir skandal eller något liknande, men egentligen kan man ju inte heller bara lämna sin familj, det är egoistiskt och hänsynslöst. 

Efter att ha läst 100 sidor i vår roman så tycker jag den börjar bli intressant, efter att ha varit ganska enformig. Hon resonerar och resonerar. Gustav är konventionell och Martina är bohemisk och van vid att kunna göra som hon vill. Men efter skilsmässan slår känslorna till på ett sätt som hon inte hade förutsett! Hur ska det gå? Läs den spännande fortsättningen!

Jag tycker det är ett bra påhitt att de inte bara gör slut, utan Gun Britt skriver att man genomför en skilsmässa, på kondis. En annan rolig detalj är att hon skriver kort och träffande att Martina går ut för att ha lite roligt, hon går till Odenplan, köper en varm korv och går hem igen. Det gick alltså inte. Man kan också nämna ett fyndigt ord, förgustavianskt, innan hon träffade Gustav. Det finns många välskrivna meningar.

Glögg och poesi med Salongen

 

Glögg och pepparkakor. Fri bild från nätet (FreeImages)

Onsdagen den 26 november, 2025, träffades samtliga sju medlemmar i Salongen i vår lokal för att avsluta läsåret med glögg och högläsning av poesi, en tradition som vi förvaltar sedan några år tillbaka, i likhet med jordgubbspremiären den sista träffen före sommaren. 

I vår julsmyckade lokal inedde Gunnar med att läsa några roliga stycken av Hjalmar Gullberg, inte poesi, men skämtsamma historier, inspirerade av poetens tid som Lunda-student.

Vår eminente högläsare, vars röst aldrig sviktar.

Därefter läste vi i tur och ordning mellan glöggskålarna våra fritt valda poetiska verk, dock missade vi traditionen med att läsa hela Viktor Rydbergs "Tomten" med två verser i taget per person. Ingen hade tänkt på att ta med sig dikten!

Trevligt och mysigt hade vi trots detta, och ett par viktiga beslut fattades. Hädanefter går valet av bok i turordning till var och en av oss, och till hjälp har vederbörande en gemensamt sammansatt förslagslista att plocka ifrån, i händelse av idétorka. Angela inleder kommande säsong med sitt förslag av Gun-Britt Sundströms roman "Maken" från 1976, och sen går vi vidare i alfabetet. På så vis hoppas vi främja demokratin i gruppen samt undvika ändlösa diskussioner om "vems tur det är nu att välja bok". 

Litterära Salongen ses nästa gång den 11 februari, 2026, same place.

Carin, Gunnar, Tomas och Hillevi, som grundade Salongen
 i början av 2000-talet.

Hillevi, Maggan och Angela. Saknas på bild: Marie-Anne,
som agerar sammankallande i Salongen.

GOD JUL OCH GOTT NYTT LÄSÅR önskas alla i Salongen

 och våra följare i bloggen!

Gärna hårda platta klappar!