 |
| Bild från Adlibris. Pocketutgåvan från 2018 Det här blir ett ovanligt kort inlägg om den nyss utlästa boken som vi kommer diskutera den 11 november. Min dator krånglar, ville inte släppa in mig till bloggen, och nu väntar jag mig att bli utslängd när som helst och hamna - i digital exil. Läsförslaget var Maggans, och det var en mycket välskriven och engagerande berättelse som bygger på en verklig händelse i maj 1939, några månader före andra världskrigets utbrott. Bakgrunden och hela förloppet går att läsa på Wikipedias sida , och man kan inte annat än förskräckas och bli berörd av de judiska familjernas frustrerande försök till en anständig emigration efter att ha plockats på både pengar, hem och övriga tillgångar av nazistyret i Tyskland. En båtresa från helvetet, som trots alla ansträngningar ändå till sist slutar i ett koncentrationsläger för vissa av flyktingarna. Berättarperspektivet tillhör familjens tolvåriga dotter Hanna, som snabbt tvingas ta kommandot i familjen Rosenthal då varken fadern och ännu mindre modern helt lever upp till den bisarra situationens krav. I andra delen av boken, som utspelar sig bl a på Kuba, möter Hanna sin yngre släkting Anna, samtal uppstår, förhållanden och familjeöden reds ut och sparade minnessaker överlämnas. En slags katharsis då dimmorna skingras och den nya generationen för familjehistorien vidare. Hur många judiska flyktingöden finns det inte i världen, både berättade och oberättade. Den här skildringen är definitivt en av de bästa som jag läst. //Marie-Anne |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar