torsdag 29 oktober 2026
Judarna i det tyska 1930-talet
Judiska företagare i Tyskland kunde i början av 1930-talet placera pengar i Schweiz (eller Kanada). Man kunde emigrera. Uppåt en halv miljon judar emigrerade under 1930-talet, men därav kanske 50.000 till Frankrike. Det var förstås inget lätt beslut. Den judiska identiteten var inte alltid så framträdande. Däremot kände man sig självklart som tyskar. Ett återfall i "medeltida barbari" var väl inte möjligt i deras Tyskland?
Lion Feuchtwanger publicerade redan 1933 boken Oppermanns, som handlar om en framgångsrik judisk familj. Personerna i boken resonerar lite olika om framtidsutsikterna.
Efter Hitlers maktövertagande 1933 ökade trakasserierna, sedan följde Nürnberglagarna 1935 som dömde judarna till arbetslöshet, utanförskap och fattigdom. Novemberpogromen 1938 innebar massförstörelse och brutalt våld i stor skala. När många allt fattigare judar ville emigrera så var inga länder villiga att ta emot dem.
I vår bok blir fallet mycket stort för Alma Rosenthal som var van att flyta lite ovanpå. Hon kan någon gång mobilisera krafter, t.ex. för att bygga ett mausoleum! Men istället för att flytta och ta med sig sina barn till USA så stannar hon i isolering på Kuba. Hannah tar sig inte heller därifrån men utbildar sig och försörjer sig iallafall själv. De båda kvinnorna blir väl omhändertagna av två andra kvinnor som visar sig tillhöra Jehovas vittnen, en annan avvikande grupp. Det förekommer många likheter i boken. Anna och Hannah som har förlorat sina fäder. Deras mödrar som har förlorat sina män och har svårt att komma över det. Leo springer omkring med Hannah i Berlin och på båten, och på Kuba så dyker det upp en pojke som uppför sig likadant. Hannah säger att Leo har svikit henne? Menar hon helt enkelt att han aldrig har sökt upp henne? Lite hårt att kalla det svek.
Likheterna gör att vissa personer flyter ihop en smula, ett utmärkt sätt att bygga broar mellan olika tider.
söndag 25 oktober 2026
Den tyska flickan av Armando Lucas Correa
![]() |
| Bild från Adlibris. Pocketutgåvan från 2018 Det här blir ett ovanligt kort inlägg om den nyss utlästa boken som vi kommer diskutera den 11 november. Min dator krånglar, ville inte släppa in mig till bloggen, och nu väntar jag mig att bli utslängd när som helst och hamna - i digital exil. Läsförslaget var Maggans, och det var en mycket välskriven och engagerande berättelse som bygger på en verklig händelse i maj 1939, några månader före andra världskrigets utbrott. Bakgrunden och hela förloppet går att läsa på Wikipedias sida , och man kan inte annat än förskräckas och bli berörd av de judiska familjernas frustrerande försök till en anständig emigration efter att ha plockats på både pengar, hem och övriga tillgångar av nazistyret i Tyskland. En båtresa från helvetet, som trots alla ansträngningar ändå till sist slutar i ett koncentrationsläger för vissa av flyktingarna. Berättarperspektivet tillhör familjens tolvåriga dotter Hanna, som snabbt tvingas ta kommandot i familjen Rosenthal då varken fadern och ännu mindre modern helt lever upp till den bisarra situationens krav. I andra delen av boken, som utspelar sig bl a på Kuba, möter Hanna sin yngre släkting Anna, samtal uppstår, förhållanden och familjeöden reds ut och sparade minnessaker överlämnas. En slags katharsis då dimmorna skingras och den nya generationen för familjehistorien vidare. Hur många judiska flyktingöden finns det inte i världen, både berättade och oberättade. Den här skildringen är definitivt en av de bästa som jag läst. //Marie-Anne |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
