torsdag 28 augusti 2014
fredag 1 augusti 2014
Hjalmar Söderberg
Hej kära salongister, detta har jag läst
Hjalmar Söderberg : ett författarliv / av Bure Holmbäck, Bonniers 1988, drygt 600 s.
Förf. är en stor beundrare av Hjalmar Söderberg och citerar många vackra omdömen från människor som träffade honom. Det framgår ändå att han var ganska hjälplös i det praktiska livet att ta hand om sin familj, detta är en annan sorts kulturman än den som har figurerat i DN: s spalter på senaste tiden. Det är lite märkligt att han som framför allt karakteriseras av ärlighet och sanning utan vidare blir en otrogen äkta man när Maria von Platen kontaktar honom. Eller? Upplevelsen av djup förälskelse, kärlek, drabbar denne inbundne och liksom lite världsfrånvarande man som något så överväldigande att allt annat får vika. Hustrun, Märta Abenius, framställs som "stackaren" ett offer för sin uppfostran i en rik familj under den Oscariska eran, och som lika litet som Hjalmar kunde ta hand om hushållet och sina barn. Det är spännande att det snart kommer en bok om henne. Möjligen blev Hjalmar lite grand lurad in i det äktenskapet.
Jag tycker att Hjalmar gjorde så gott han kunde, han sade nog inga hårda ord till sin hustru, han flydde, och han tänkte nog ofta på sina barn, han var ingen hänsynslös kulturman. Han var en mycket intelligent människa, och detta gav honom vänner som uppskattar detta. Det finns nämligen inte så väldigt många av den kategorien. Han fick oerhört mycket ekonomisk hjälp, framför allt av Karl Otto Bonnier och Ernest Thiel. Märtas bror, Allan Alenius, var också millionär men ville inte hjälpa utan tvingade Hjalmar att betala underhåll. En annan person som alltid osjälviskt stöttade Hjalmar var hans syster Frida. Hjalmar anförtrodde sig aldrig helt till någon, men mest till Frida. Hon undslipper sig vid ett enda tillfälle en liten anmärkning att Hjalmar, som brukar säga att han står vid sidan av livet (och det är ju så han känner sig) från hennes horisont verkar stå mitt uppe i händelsernas ström medan hon, som ensamstående lärarinna i en småstad verkligen gör det. Det är när Hjalmar från Munchen meddelar att han fått en dotter med sin danska väninna. Hon, Emelie Voss, blev ett starkt stöd för Hjalmar för resten av livet.
Ett författarliv är undertiteln på boken. Dramatiskt, kaotiskt emellanåt, men vad är det för märkvärdigt med det? Nej, det märkvärdiga är Hjalmar Söderbergs romaner, noveller, pjäser och nedtecknade tankar och reflexioner. Planer finns hos bokförlaget Lind & co. att ge ut hans samlade verk (i 17 vol.). Hans mer kända böcker finns ju utgivna i många upplagor men han är absolut värd att man åter ger ut hans religionshistoriska studier och hans kåserier och litteratur- och teaterkritik.
Hjalmar Söderberg : ett författarliv / av Bure Holmbäck, Bonniers 1988, drygt 600 s.
Förf. är en stor beundrare av Hjalmar Söderberg och citerar många vackra omdömen från människor som träffade honom. Det framgår ändå att han var ganska hjälplös i det praktiska livet att ta hand om sin familj, detta är en annan sorts kulturman än den som har figurerat i DN: s spalter på senaste tiden. Det är lite märkligt att han som framför allt karakteriseras av ärlighet och sanning utan vidare blir en otrogen äkta man när Maria von Platen kontaktar honom. Eller? Upplevelsen av djup förälskelse, kärlek, drabbar denne inbundne och liksom lite världsfrånvarande man som något så överväldigande att allt annat får vika. Hustrun, Märta Abenius, framställs som "stackaren" ett offer för sin uppfostran i en rik familj under den Oscariska eran, och som lika litet som Hjalmar kunde ta hand om hushållet och sina barn. Det är spännande att det snart kommer en bok om henne. Möjligen blev Hjalmar lite grand lurad in i det äktenskapet.
Jag tycker att Hjalmar gjorde så gott han kunde, han sade nog inga hårda ord till sin hustru, han flydde, och han tänkte nog ofta på sina barn, han var ingen hänsynslös kulturman. Han var en mycket intelligent människa, och detta gav honom vänner som uppskattar detta. Det finns nämligen inte så väldigt många av den kategorien. Han fick oerhört mycket ekonomisk hjälp, framför allt av Karl Otto Bonnier och Ernest Thiel. Märtas bror, Allan Alenius, var också millionär men ville inte hjälpa utan tvingade Hjalmar att betala underhåll. En annan person som alltid osjälviskt stöttade Hjalmar var hans syster Frida. Hjalmar anförtrodde sig aldrig helt till någon, men mest till Frida. Hon undslipper sig vid ett enda tillfälle en liten anmärkning att Hjalmar, som brukar säga att han står vid sidan av livet (och det är ju så han känner sig) från hennes horisont verkar stå mitt uppe i händelsernas ström medan hon, som ensamstående lärarinna i en småstad verkligen gör det. Det är när Hjalmar från Munchen meddelar att han fått en dotter med sin danska väninna. Hon, Emelie Voss, blev ett starkt stöd för Hjalmar för resten av livet.
Ett författarliv är undertiteln på boken. Dramatiskt, kaotiskt emellanåt, men vad är det för märkvärdigt med det? Nej, det märkvärdiga är Hjalmar Söderbergs romaner, noveller, pjäser och nedtecknade tankar och reflexioner. Planer finns hos bokförlaget Lind & co. att ge ut hans samlade verk (i 17 vol.). Hans mer kända böcker finns ju utgivna i många upplagor men han är absolut värd att man åter ger ut hans religionshistoriska studier och hans kåserier och litteratur- och teaterkritik.
onsdag 7 maj 2014
Karl-Ove en sista gång och nästa salong
Denna sista onsdag före sommaren blev det en kortare diskussion än vanligt eftersom flera av oss måste iväg. Karl-Ove frikändes från anklagelsen att ha skrivit en usel roman. Man kan gilla den detaljtäta stilen. Man kan gång på gång fångas av drivet i den visserligen vardagliga handlingen. Omdömesgilla läsare utanför salongen finns som ger romanen ett högt betyg.
Angela lade fram ett förslag till nytt sätt att välja böcker. Vi får återkomma till det när alla är samlade.
Vi tillönskas alla en trevlig sommar, läs vilka böcker ni vill men dessutom Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Gun Britt Sundströms För Lydia.
Nästa salong bestämdes till den 10 september kl 17.
Angela lade fram ett förslag till nytt sätt att välja böcker. Vi får återkomma till det när alla är samlade.
Vi tillönskas alla en trevlig sommar, läs vilka böcker ni vill men dessutom Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Gun Britt Sundströms För Lydia.
Nästa salong bestämdes till den 10 september kl 17.
tisdag 29 april 2014
A la Knausgård
Hej
Nu skall jag göra som Knausgård, ta ett tema och så skriva ner vad som faller mig in. Tema: titeln Min kamp. Det vore rätt åt Hitler om man i framtiden skulle säga att Min kamp var en titel på en jättetjock bok av Karl-Ove Knausgård, det skulle reta Hitler. Min kamp är i Hitlers fall en löjlig titel på en kamp som går ut på en oförtjänt plats i offentligheten. Det är hemskt med en sådan maktlystnad och jobbigt med människor som absolut vill bli uppmärksammade och applåderade trots att de inte har presterat något värdefullt. En hänsynslös revanschlystnad som går ut över judar, och vem som är jude bestämmer jag, sa Goebbels. I ett gangstersamhälle kan den som bara bryr sig om sig själv och som lyder chefens minsta vink känna sig trygg, tror han, det är därför han lyder. Idag hör man exempel på sådan inskränkhet i östra Ukraina. Han förstår inte att han när som helst kan bli sviken och dödad
I en recension av en kulturperson skriver hon ju inte att vi alla kämpar genom livet på ett likartat sätt, nej man citerar Ekelöf: Det som är botten i dig är botten också i andra.
Ja, Min kamp är en bra överskrift till en berättelse om livets gång.
Knausgård var ett begåvat och känsligt barn som hade en tråkig pappa. Han framstår i ungdomen som en vanlig kille, det var roligt att läsa om hans kamp att känna av de sociala spelreglerna. Sedan blir han en person vars enda önskan är att skriva. Jag beundrar det han skriver om sina barn, han älskar dem och vill göra sin plikt mot dem. Hur många manliga genier (i egna ögon) har inte smitit och tydligen varit idioter i frågan om att ta vara på mötet med barnen. Jag drar mig inte för att peka ut Ingmar Bergman, en sådan brutal sälle.
Det är verkligen en bra bok även om man kan stryka många partier. På skrivarkurser får man lära sig att stryka, det tror jag är en grundregel. När det gäller Prousts roman så var det väl ingen som kände sig kapabel att överblicka verket och kunde stryka. Eftersom Knausgårds metod litegrann är att skriva allt i detalj så blir det svårt att stryka, det blir ju också bra i de refererande partierna t.ex. nyårsfesten eller väntan på flygplatsen.
Jag tycker alltså boken är bra mentänker inte läsa följande delar.
Nu sent omsider har jag upptäckt Fredrik Sjöberg, som tydligen har slagit igenom med sina essäböcker redan för tio år sedan.
Gunnar
Nu skall jag göra som Knausgård, ta ett tema och så skriva ner vad som faller mig in. Tema: titeln Min kamp. Det vore rätt åt Hitler om man i framtiden skulle säga att Min kamp var en titel på en jättetjock bok av Karl-Ove Knausgård, det skulle reta Hitler. Min kamp är i Hitlers fall en löjlig titel på en kamp som går ut på en oförtjänt plats i offentligheten. Det är hemskt med en sådan maktlystnad och jobbigt med människor som absolut vill bli uppmärksammade och applåderade trots att de inte har presterat något värdefullt. En hänsynslös revanschlystnad som går ut över judar, och vem som är jude bestämmer jag, sa Goebbels. I ett gangstersamhälle kan den som bara bryr sig om sig själv och som lyder chefens minsta vink känna sig trygg, tror han, det är därför han lyder. Idag hör man exempel på sådan inskränkhet i östra Ukraina. Han förstår inte att han när som helst kan bli sviken och dödad
I en recension av en kulturperson skriver hon ju inte att vi alla kämpar genom livet på ett likartat sätt, nej man citerar Ekelöf: Det som är botten i dig är botten också i andra.
Ja, Min kamp är en bra överskrift till en berättelse om livets gång.
Knausgård var ett begåvat och känsligt barn som hade en tråkig pappa. Han framstår i ungdomen som en vanlig kille, det var roligt att läsa om hans kamp att känna av de sociala spelreglerna. Sedan blir han en person vars enda önskan är att skriva. Jag beundrar det han skriver om sina barn, han älskar dem och vill göra sin plikt mot dem. Hur många manliga genier (i egna ögon) har inte smitit och tydligen varit idioter i frågan om att ta vara på mötet med barnen. Jag drar mig inte för att peka ut Ingmar Bergman, en sådan brutal sälle.
Det är verkligen en bra bok även om man kan stryka många partier. På skrivarkurser får man lära sig att stryka, det tror jag är en grundregel. När det gäller Prousts roman så var det väl ingen som kände sig kapabel att överblicka verket och kunde stryka. Eftersom Knausgårds metod litegrann är att skriva allt i detalj så blir det svårt att stryka, det blir ju också bra i de refererande partierna t.ex. nyårsfesten eller väntan på flygplatsen.
Jag tycker alltså boken är bra mentänker inte läsa följande delar.
Nu sent omsider har jag upptäckt Fredrik Sjöberg, som tydligen har slagit igenom med sina essäböcker redan för tio år sedan.
Gunnar
onsdag 12 februari 2014
1914
Hej!
Jolofanset Gunnar här.
Jag läser Jan Olof Olssons bok 1914 som kom 1964. Han skrev också Den okände soldaten 1914-1918. Den tredje delen, Rivna fanor : människor och händelser kring 1919 kom ofullbordad 1975 efter att Jolo gått bort.
Jolos historieböcker kännetecknas av gedigna historiekunskaper men framför allt av hans intresse för personerna som uppträder i politiken och hans funderingar kring att det kunde ha gått annorlunda. Han vill så gärna att kriget skulle ha undvikits, speciellt som de ledande politikerna och militärerna kring 1914 har så fruktansvärt liten omtanke om människolivet. Han är fascinerad av de oerhört begåvade, storslagna, vältaliga män som styrde stormakterna men domen blir hård över de samma, ansvariga för millioner döda och omätligt lidande. Jag kan inte klandra Jolo för att han spår fel om framtiden. Han tror nämligen att nationalismen har försvunnit från Europa. Nationalismen är en dålig 1800-talside som kostat åtminstone 50 millioner människoliv på 1900-talet. Det faller sig ganska naturligt att tro att man inte kan fortsätta på den vägen, att vi i stället för den primitiva nationalismen skulle vara entusiastiska för europeiskt samarbete. Nähä, det verkar inte så.
En koncentrerad faktabok om första världskriget är: Världskriget 1914-1918 / av A.J.P. Taylor, urgiven 1967, men i år utkommer väl nya böcker i ämnet krigshistoria som har blivit en löjligt dominerande hylla i bokhandeln vid sidan av mat och trädgård.
Godnatt
Jolofanset Gunnar här.
Jag läser Jan Olof Olssons bok 1914 som kom 1964. Han skrev också Den okände soldaten 1914-1918. Den tredje delen, Rivna fanor : människor och händelser kring 1919 kom ofullbordad 1975 efter att Jolo gått bort.
Jolos historieböcker kännetecknas av gedigna historiekunskaper men framför allt av hans intresse för personerna som uppträder i politiken och hans funderingar kring att det kunde ha gått annorlunda. Han vill så gärna att kriget skulle ha undvikits, speciellt som de ledande politikerna och militärerna kring 1914 har så fruktansvärt liten omtanke om människolivet. Han är fascinerad av de oerhört begåvade, storslagna, vältaliga män som styrde stormakterna men domen blir hård över de samma, ansvariga för millioner döda och omätligt lidande. Jag kan inte klandra Jolo för att han spår fel om framtiden. Han tror nämligen att nationalismen har försvunnit från Europa. Nationalismen är en dålig 1800-talside som kostat åtminstone 50 millioner människoliv på 1900-talet. Det faller sig ganska naturligt att tro att man inte kan fortsätta på den vägen, att vi i stället för den primitiva nationalismen skulle vara entusiastiska för europeiskt samarbete. Nähä, det verkar inte så.
En koncentrerad faktabok om första världskriget är: Världskriget 1914-1918 / av A.J.P. Taylor, urgiven 1967, men i år utkommer väl nya böcker i ämnet krigshistoria som har blivit en löjligt dominerande hylla i bokhandeln vid sidan av mat och trädgård.
Godnatt
måndag 27 januari 2014
Noha från Eritrea
Nohas farfar hade rätt, barnbarnen som far till Sverige är förlorade. Så bra! Trots att Noha är en mild och stillsam traditionalist så kan han inte undgå att påverkas eftersom han har ett öppet sinne och fantasi och humor. Sådana människor som vår broder Noha behöver vi inte vara rädda för. Moraliskt kan vi lära av hans renhjärtade inställning : våra dåliga gärningar fläckar vår inre människa. Stackars Noha får tyvärr dras med traditionella uppfattningar om vad som är dåliga gärningar. Att låta sig kyssas av en flicka t.ex. Vem har hittat på att det skulle vara en dålig gärning kan man undra.
Noha lyder sin far och har formats av sin far. Så går det till även om en fader kan vara ett synnerligen dåligt föredöme som man absolut inte bör efterlikna. Fadern kräver respekt med mindre skäl än gangstergrabbar beväpnade med automatvpen. Det kan vara svårt att låta bli att känna en viss repekt för automatvapen. Ett barn kan likaså ha svårt att inte respektera faderns ris eller käpp eller livrem. Men att kräva respekt av sina barn utan att vara något föredöme och utan att säga ett vänligt ord eller vänligt erkännande till dem förefaller att vara en förlegad tradition.
Noha lyder sin far och har formats av sin far. Så går det till även om en fader kan vara ett synnerligen dåligt föredöme som man absolut inte bör efterlikna. Fadern kräver respekt med mindre skäl än gangstergrabbar beväpnade med automatvpen. Det kan vara svårt att låta bli att känna en viss repekt för automatvapen. Ett barn kan likaså ha svårt att inte respektera faderns ris eller käpp eller livrem. Men att kräva respekt av sina barn utan att vara något föredöme och utan att säga ett vänligt ord eller vänligt erkännande till dem förefaller att vara en förlegad tradition.
tisdag 19 november 2013
Tänkande och medkännande journalist
Svetlana A. skriver i inledningen att för henne är döden livets största gåta. Själv känner jag mig torftig som inte tror på något. "Människans undran" är ett adelsmärke. Att vi funderar över livet och döden och skapar filosofiska och religiösa idéer (och skapar gudar). Sedan skriver hon också "krigets värld var den enda värld vi kände till ... och fortfarande känner jag inte till någon annan värld". Hemskt! Vi krigar från sandlådan till servicehemmet, från grannarna i den lilla byn till den världsomspännande finansmarknaden som försöker ta kål på oss alla.
På sid 15 står det: "lidandet ger mening åt livet" Vad menas med det?
Göran Rosenberg har skrivit en artikel som heter Kannibalism som handlar om att journalisten vill ha en story och i värsta fall kan det bli så att den intervjuade har blivit invaggad i den tron att journalisten är en vän som även i fortsättningen intresserar sig för den intervjuade människan. Men journalisten har skrivit sin artikel och är inte längre intresserad. Så får man inte göra och Svetlana är en fin journalist som i åratal håller kontakt med kvinnorna.
Gunnar
På sid 15 står det: "lidandet ger mening åt livet" Vad menas med det?
Göran Rosenberg har skrivit en artikel som heter Kannibalism som handlar om att journalisten vill ha en story och i värsta fall kan det bli så att den intervjuade har blivit invaggad i den tron att journalisten är en vän som även i fortsättningen intresserar sig för den intervjuade människan. Men journalisten har skrivit sin artikel och är inte längre intresserad. Så får man inte göra och Svetlana är en fin journalist som i åratal håller kontakt med kvinnorna.
Gunnar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)