Nyöversättning - när, hur och varför

Det är titeln på en akademisk artikel i Tidskrift för litteraturvetenskap 2011 av Elisabeth Tegelberg. 

Hon menar inledningsvis att en översättning blir föråldrad medan originalet åldras. För oss som också har åldrats är väl behovet av nyöversättning för att locka till läsning inte så stort, men om man vill locka yngre läsare så är det uppenbart att man måste nyöversätta The catcher in the rye t.ex. Däremot kan en nyöversättning vara önskvärd för att mer noggrant följa texten, dvs respektera författaren. Ibland sker en nyöversättning därför att en viss översättare har särskilda förutsättningar att gör en översättning som blir klassisk, Gunnel Vallquist, Jan Stolpe nämns. Tegelberg skriver mest om svensk litteratur översatt till franska och det visar sig att när Strindberg, Lagerlöf, Söderberg osv översattes så hoppade man över delar av texten och ändrade lite som man ville, så där behövs nyöversättningar men det blir förstås inte av så ofta, det behövs väl i så fall eldsjälar med intresse för Sverige. 

Den store Gatsby, boken, inte någon av filmerna

 Gatsby översattes av den produktive Gösta Olzon men har nyöversatts av Christian Ekvall. Såvitt jag kan se är det ingen större skillnad. De svårförståeliga passagerna är lika svårförståeliga. Men den nya versionen på Bakhåll förlag innehåller också ett efterord. Där kan man läsa om en del drag ur Fitzgeralds eget liv som återkommer i romanen, t.ex. om fina flickor och rika familjer.

En lite speciell ställning i romanen har berättaren Nick, som är med i handlingen men som inte påverkar den. Han iakttar de rikas värld vilket får honom att ta avsked av New York och återvända västerut och dessutom ta farväl av Gatsby med orden: "De är ena kräk allihop, du är ensam lika mycket värd som hela det där byket tillsammans" eller "De är ruttna hela gänget, du är bättre än alla de där tillsammans". Man kanske kan illustrera detta med det faktum att ingen kom på Gatsbys begravning trots att Nick förstod att det skulle gå så och därför ansträngde sig att få ihop några begravningsgäster.

De svinrika människorna blir ju nuförtiden allt fler och man förstår sig ju inte på deras liv eller psyken. Och denna bok handlar ju om sådana människor, men ändå, dramats höjdpunkt i boken, uppgörelsen mellan Tom och Gatsby, där Tom bara viftar bort Gatsby, hans vansinniga dröm kraschar, det dramat griper en märkligt starkt. 

I efterordet står också att romanen gett upphov till otaliga akademiska undersökningar och artiklar, inte lika många som om Shakespeare, men imponerande ändå! T.ex. har någon säkert gått igenom den lista på Gatsbys gäster som obegripligt nog dyker upp i boken. En modern klassiker. En innehållsrik bok.