Dags för ett skämt

 

Sånt händer inte här. Eller...?

 

Bild från Bokus hemsida av pocket-
upplagan, 2018. Reviderad övers. 

Kanske borde boktiteln översättas till "Sånt kan visst hända här"?  Se vad som hände i USA efter presidentvalet 2020, och det märkliga är att Sinclair Lewis skrev om både Donald Trump och debaclet kring honom redan 1935, vilket konstaterades i en DN artikel av John Freeman för sex år sedan (2018). Då hade Trump varit president i två år, men vinkarna mot framtiden förskräckte. 

För läsaren som sitter med historiens facit i hand är det lätt att se paralleller och associationer i Lewis roman. Inte bara till de samtida diktaturerna - Hitler, Mussolini, Franco - utan till det nyss upplevda. Raseriet, lögnerna, fusket och ohederligheterna samt inte minst Proud Boys, som var beredda att storma Kapitolium vid minsta vink från deras ledare. Så långt behövde dock inte Buzz Wintrop gå; han gled igenom alla valprocesser utan något större motstånd, och fick därefter carte blanche att avskaffa demokratin och möblera om i det amerikanska samhället. Inte ens koncentrationsläger besparades medborgarna, och tortyrscenerna därifrån står inte långt efter vad som försigick i Dauchau och Auschwitz.

Hur kunde det frihetsälskande amerikanska folket tillåta detta att ske? Ättlingarna till de som flytt undan sina hemländers förtryck över havet, kämpat under George Washington och senare slagits för mänskliga rättigheter i inbördeskriget. Sinclair Lewis resonerar kring detta i inre och yttre dialoger, där liberalen Doremus Jessup ska tillhandahålla sunt och praktiskt förnuft. Men, som det heter, mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves. Folket vill ha yviga skådespel, högljutt och enkelt tal och rejäl karisma. Sån tur att Donald Trumps har falnat betänkligt, och reducerats till ett enda ord, "weird". 

Sinclair Lewis var den förste amerikan som fick Nobels litteraturpris, och detta redan 1930. Det var framför allt romanen "Babbitt", utgiven 1922, som fick Henrik Schück i Svenska akademien att nominera honom.

Motiveringen löd: ... ”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”. 

Visst finns det en hel del därav i denna skildring från New England, men jag kan ändå inte låta bli att erinra mig Martin Luther Kings ord om att "den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad".

//Marie-Anne

Demokratins problem

Hur gör man om en majoritet inte vill ha demokrati? kunde man fråga sig på 30-talet när det såg mörkt ut. Den karismatiska ledaren man väljer leder landet mot avgrunden, fattigdom, nöd, krig. Då, sent omsider, kanske man tänker att det vore bra att få välja en annan regim (demokrati). Men det får man inte. 

Där är vi inte idag i västerlandet! Högerextremisterna har ingen majoritet. Ett exempel är Frankrike som tog sig samman i senaste valet. De högerextrema får orimligt inflytande dels på grund av valsystemens konstruktion, dels på grund av högerpartiernas självdestruktiva anpassning till extremisterna.

Sinclair Lewis skrev en bok för att varna amerikanerna. Långt senare har Philip Roth skrivit en bok om hur antisemiten Charles Lindbergh valdes till president 1940 (Konspirationen mot Amerika) med fokus på hotet mod judar. Sinclair Lewis är mer journalist än skönlitterär författare och när man läser boken nu, utan att känna till äldre amerikansk politik så kan man skumma igenom alla namn som dyker upp. (Eller kan man passa på och googla några av de mer kända).

Jag tycker det är intressant att läsa hur en liberalt lagd människa instinktivt, i kropp och själ, känner motvilja mot de auktoritära politikerna. Efterhand tillkommer mer handfast kritik mot deras hyckleri, lögner och våldsbenägenhet. Och resten av folket? folk i allmänhet? Ja det är förstås blandade reaktioner, men säkert är att det inte finns någon majoritet för våld och förtryck. Men människor behöver varnas och upplysas.