Ingen spännande fortsättning

 Nej men det fortsätter ju likadant hela tiden! Är detta en dagbok? Dagböcker brukar vara små intima skrivhäften med hjärta på. Men för min inre syn ser jag nu istället en lång hylla med A4 kontorspärmar. Hur kul låter det? Redogörelser, hur kan det kännas så livlöst, skrivet av en ung flicka? Jag förstår av Marie-Anns inlägg att läsarna fyller texten med sina egna minnen. De som läser med djup inlevelse blir naturligtvis inte kritiska till boken ifråga. Jag skulle nog ha uppskattat några scener från t.ex. Gustavs borgerliga föräldrars syn på Martina eller t.ex. lite elaka interiörer frän tokvänstern. Jag har ju inte kunnat intressera mig för Lars Noréns och Ulf Lundells oändliga dagböcker. Dessa böcker lär innehålla redogörelser för författarnas besök på ICA och har trogna läsare.

Maken - en kultroman för boomers

 

Förstaupplagan av Maken från 1976.
Den kostar 400 kr på Bokbörsen idag.

Gun-Britt Sundström är trött på alla frågor om sin succéroman "Maken - en förhållanderoman". Alla intervjuare vill veta om Martina är författaren själv, vem som är Gustav, om det kommer en uppföljare etc. Men läsekretsen tröttnar aldrig, varken på boken eller dess huvudpersoner, inte ens sedan förebilden till Gustav avslöjats skvallervägen och i media. Själv anser jag att alla som någonsin haft eller har ett förhållande med någon av motsatt kön bör eller måste läsa boken. Ty här demonstreras alla de fallgropar och katastrofer som till sist leder till en bruten kärleksrelation. Levererade med utsökta aforismer och med tiden klassiska "one-liners", hämtade från filosofer eller skapade av författaren själv, när inte Kierkegaard eller Platon räcker till. 

"Idem velle, idem nolle", konstaterar Martina nöjt i början av relationen med Gustav. De är så lika, de två, vill och vill inte samma saker, vare sig det gäller cykelturer runt staden, biobesök, helger på Ön, politiska debatter eller improviserade restaurangbesök. "Gustav är klokvänster", tycker Martina, och dessutom en garanterat jämnställd man. Ändå skär det sig ganska snart, när Gustav visar sig hysa dolda borgerliga värderingar om formerna för deras förhållande. - "Det vore så trevligt med en ring på fingret", säger han naivt, och som ett eko av respektive föräldrars påtryckningar. Gustav uppskattar kvinnor som kan njuta av hemlagad mat och vänta på tågperronger. - "Jag slår vad om att hon är en jävel på att vänta på perronger", säger Martina surt om Gustavs älskarinna Eva, en andra klassens teateraktris.

När Martina och Gustav börjar söka sig till andra partners vid sidan om börjar både tilliten och kärleken att krackelera. Man bryter upp, lider i ensamhet och saknad och så försonas man igen. Och igen. - "Gustav? Nä, vet du vad, inte han igen", stönar väninnekören. Men ingendera kan släppa taget för gott; de dras tillbaka till varandra som två magneter med ideliga omstarter som resultat. Det krävs ett äktenskap och barn på väg (Gustavs) för "ett avsked som inga ord finns för" (s. 380 i förstaupplagan). 

Tidsskildringen av Stockholms 1960- och -70-tal har väckt både undran och beröm. Senare generationers studenter förvånas över hur "enkelt och smärtfritt" praktiska problem kunde lösas för boomer-generationen. Man flyttar hemifrån, får ett rivningskonstrakt, står i bostadskön och blir erbjuden lägenhet, söker jobb och blir genast kallad till intervju etc. För den som var med då, vandrade på samma gator, satt i samma föreläsningslokaler och fikade på samma studenthak blir det nostalgiska och längtansfyllda suckar. 

Martinas självförtroende vacklar sällan, och vad gäller legalisering av förhållandet med Gustav har hon naturligtvis anammat Kierkegaards kända devis, citerad på flera ställen i boken:

Gift dig och du ska ångra det; gift dig inte och du ska ångra det också; gift dig eller gift dig inte, du skall ångra båda delarna; antingen du gifter dig eller du inte gifter dig kommer du att ångra båda delarna. 

//Marie-Anne

En tidig bild av författaren. Okänd fotograf.

 

En modern klassiker

 Ulrika Knutsson har i en artikel om Jane Austen i Vi läser bifogat två lästips, nämligen Tjechovs Damen med hunden och Gun Britt Sundströms Maken. Fint sällskap alltså, en modern klassiker. Ami och jag har nyligen tittat på Stolthet och fördom, igen, och jag har nyligen läst Damen med hunden. Ett gemensamt drag är ju den förvandling de manliga huvudpersonerna genomgår. Något sådant har de aldrig upplevt tidigare eller så har de tidigare varit för unga. Hos den realistiska Tjechov är situationen tyvärr omöjlig, olöslig på grund av konventioner, det blir skandal eller något liknande, men egentligen kan man ju inte heller bara lämna sin familj, det är egoistiskt och hänsynslöst. 

Efter att ha läst 100 sidor i vår roman så tycker jag den börjar bli intressant, efter att ha varit ganska enformig. Hon resonerar och resonerar. Gustav är konventionell och Martina är bohemisk och van vid att kunna göra som hon vill. Men efter skilsmässan slår känslorna till på ett sätt som hon inte hade förutsett! Hur ska det gå? Läs den spännande fortsättningen!

Jag tycker det är ett bra påhitt att de inte bara gör slut, utan Gun Britt skriver att man genomför en skilsmässa, på kondis. En annan rolig detalj är att hon skriver kort och träffande att Martina går ut för att ha lite roligt, hon går till Odenplan, köper en varm korv och går hem igen. Det gick alltså inte. Man kan också nämna ett fyndigt ord, förgustavianskt, innan hon träffade Gustav. Det finns många välskrivna meningar.